Vid Stockholmsbesöket i maj hade vi bokat bord på Restaurang Farang på Tulegatan. Jag hade hört talas om Farang ett tag eftersom min son Henrik som brukar följa med på mina smakäventyr i huvudstaden hade koll på stället. När jag sen läste i någon tidning om deras specialkomponerade menyer så blev jag sugen att provsmaka. Det lät så himla gott och spännande så jag bokade bord direkt.

Vi blev varmt välkomnande av personalen inne i den ganska stora men ändå väldigt mysiga och gemytliga lokalen. Även om man sitter ganska nära bordsgrannarna så har man ändå en känsla av avskildhet, det var mycket trivsamt och maten, med rötter i det sydostasiatiska köket lät inte vänta på sig. Vi beställde Farangs paradmeny som har hängt med sen öppnandet av restaurangen som finns i både Finland och Sverige. Vi beställde ett vitt svalt vin, en riesling som servitrisen rekommenderade och som passade fint till hela menyn och så fylldes det hela tiden på i våra glas med kranvatten eller bubbelvatten, vilket man nu valde. Omgående kom det in en vacker och spännande starter som en extra treat från köket!

Grönmussla med röd ‘Nahm Jim’ koriander och algkaviar!
Wow, inte bara är den vacker utan åh, så god och vi blev genast medbjudna på en härlig smakupplevelse som skulle ta oss med till varmare breddgrader och länder som Malaysia, Indonesien, Vietnam och Thailand denna lite kyliga majkväll. På Farang är rätterna ämnade att delas vid bordet för att man ska kunna uppleva en harmoni av hetta, syra, sälta och sötma, så en kväll med en utvald meny blir en stor smakupplevelse som man delar med sitt sällskap. Mycket sympatiskt, jag njöt av varje sekund av kvällen. Alla i personalen var kunniga, trevliga och hjälpsamma och kunde berätta för oss om rätterna som de serverade.

Detta var en ytterligare en liten aptitretare. Cha Plu-blad med räkor, vermicellinudlar, rostade jordnötter och forellrom. Så gott och så vackert upplagt. Man rullade ihop bladet så alla godsakerna samlades inuti och det blev en smakrik upplevelse i gommen. Efter det gick vi vidare till en rätt med lax.

Vi fick lära oss att sydostasiatisk mat traditionellt äts med sked och gaffel vilket känns lite ovant i början men det är roligt med lite nya upplevelser. Vi fick smaka sashimi på Vietnamesiskt sätt med asiatiska örter och svartrisvinäger. Det var en väldigt god kombination av den färska milda laxen, de fräscha örterna och svartrisvinägern med lite sötma och stort smakdjup. Nästa rätt var en friterad krabba.

Detta var en helt ny bekantskap för min del. Softshell crab med grön mango, mynta, pomelo, grön ‘Nahm Jim’ och jordnötter. Krabban hade mycket mild, god smak med ett vitt kött som omslöts av det krispiga skalet. Woken i mitten var smakrik med både mjukhet och krisp och även här fick jag lära mig något nytt. Jag tyckte att det fanns en fin smak av lakrits så jag frågade servitören om det var fänkål i woken och fick då lära mig att det var de goda mörkgröna bladen av Thaibasilika som gav den smaken. Angenämt! Nu till en paradrätt av rang!

Den här rätten är obeskrivligt god! När man pratar med andra som också fått den här matupplevelsen på Farang så spricker alla upp i ett stort leende av smakminnet! Om jag ändå ska försöka mig på att beskriva rätten ”Krispig gris med palmsockerkaramell, risvinäger och rostad lök” så lyssna på detta: grisköttet är knaperstekt med en karamellig yta men faller sönder och är mjukt, lent, varmt och smakrikt inuti. Såsen som omger härligheten har perfekt sötma och hetta. Men som sagt, det kan knappt beskrivas med ord, så gå till Farang och smaka, vetja. Vi fick också in små vackra skålar med jasminris till flera av rätterna.

Nästa rätt gav mig ett hallelujah moment. Ibland är det de små detaljerna som gör upplevelsen stor. Vi fick in en en rätt med det vackra namnet Morning Glory, Salt & Pepper Tofu.

Återigen var det kontrasterna på tallriken som höjde hela rätten bestående av vattenkrasse, pak choy och krispig gyllene silken tofu. Den krämiga tofun var mjuk och len i sitt krispiga skal och de såsiga grönsakerna hade en mild hetta. Tofu smakar ju inte överdrivet mycket men det var en trevlig rätt och så tycker jag att det är väldigt snyggt med den längsskurna chilifrukten som ätlig dekoration på toppen.

Men… det var ändå tillbehöret Thai-Rotibrödet med en Southern Style Curry som gav mig en av kvällens godaste upplevelser! Som sagt, det är ofta de små, små detaljerna som gör’et! När man doppade det spröda, grillade brödet i den smakrika curryn och sen i kokosmjölken i skålen bredvid – ett hallelujah moment! En ny bekantskap var också golfbollsaubergine – en aubergine i miniatyr.

Sen kom det in ytterligare en liten smaksensation från köket. En wokad kyckling och pak choy med ingefära och gulbönsdressing, sockerärtor och rostade sesamfrön. Den var mycket smakrik och ganska het, koriandergod och sötaktig och det var mycket gott med en sked jasminris till.

Det är konstigt, man äter såpass många rätter men blir ändå inte obekvämt mätt. Visserligen är storleken på rätterna såklart anpassade till antalet rätter men det är ändå lättillgänglig, fräsch mat och jag tror att det gör skillnad när maten innehåller så mycket grönsaker och så chili, som efter vad jag har lärt mig, befrämjar matsmältningen. Det där med het mat är ju alltid en smaksak efter personlig tolerans till hetta, men även om jag ofta är känslig mot alltför stark mat så blev det aldrig för starkt, bara så fantastiskt bra balanserat hela kvällen! Fantastico!

Nästa rätt var en Oxkind ‘Turmeric-Seremban’. En långbakad oxkind, aromatisk chilibuljong och sallad på mynta och böngroddar. Mina foton blev inte bra på denna rätt så du får tänka dig smakerna i stället, det är ju ändå de som räknas. Det var sååå gott! Återigen en styckningsdetalj, nämligen oxkind, som bakats länge och som bara smälte i munnen tillsammans med den smakrika buljongen och den fräscha salladen på mynta och böngroddar. Läckert! Och sen var det dags för avslutning!

Vi hade kommit fram till refrängen och det var dags för dessert. På menyn stod det ‘Hola Hola 12′ och vi fick också in en extra smaksensation, en helt ljuvlig dessert, ‘Indonesian SNKR’

Låt mig presentera dessa två personligheter! Båda så goda, men ack så olika. Jag, som inte är den mest sötsakssugna människan på planeten, blev förtjust i båda dessa desserter, kanske lite på grund av deras olikheter.

Rätt eller fel men jag började med Hola Hola, desserten till vänster. Den bestod av thaimarinerad frukt, lime, vaniljkokoslag, persiko-vattenmelonsorbet och …sockerärtor! Den var jättefrisk och fräsch och när man kom till den där lilla råa krispigheten i fruktsalladen och fick konstaterat att det var sockerärtor. Det var en häftig och lite oväntad upplevelse i en dessert men oj så gott! Det är en mycket frisk och god avslutning för den som inte avgudar det söta!

Det gör vanligtvis inte jag men jag gör lätt ett undantag för ‘Indonesian ‘SNKR’. Hör på detta – jordnötskräm, karamelliserad knaprig banan, sandkaka och ungkokosglass! Desserten till höger på bilden ovan. Den var en upplevelse tyckte jag, och en bra avslutning av kvällen. Kokosglassens friskhet, jordnötens söta krämighet och så de goda, karamelliserade krispiga bananskivorna. Jag njöt av varje tugga.

Tusen tack Farang för alla matupplevelser denna kväll! Tack för trevligt, vänligt och kunnigt bemötande och så klart, tack för alla fantastiska smaker och smakresor till fjärran länder. När jag läser menyn här hemma så är det många smakupplevelser som fattas mig så jag kommer tillbaka, var så säkra!