Så nu har årets sista dag börjat. Många ser fram emot roliga fester, god mat, god dryck och trevligt sällskap i goda vänners lag. En lite extra rolig dag och en lite extra festlig kväll när man kanske klär sig lite finare än vanligt och alla är glada och förväntansfulla! En festlig kväll som ofta avslutas med raketer. Ja, jag vet. Det är vackert och det är en lite speciell känsla vid den där tidpunkten när det faktiskt blir ett nytt år och man skålar och önskar varandra allt gott och jag missunnar verkligen ingen att titta på fyrverkerier vid midnatt, men, när man har djur som är livrädda för detta oväsen och då menar jag livrädda, skakande, hyperventilerande, vettskrämda, då är nyårsafton ingen dag man ser fram emot. Ofta börjar det smälla på eftermiddagen och sen håller det på tills klockan är tre-fyra på natten. Det är ofta mer än tolv timmar av konstant skräck för djuren. Är det verkligen nödvändigt att det ska vara så? Varför inte göra som Marks kommun där fullmäktige beslöt att fyrverkerier bara får skjutas upp mellan 16.00 på nyårsafton till 01.00 på nyårsdagens natt. Ett bra initiativ som i alla fall minskar smällandet något. Eller kan man inte köpa lite finare raketer och skjuta upp tre lite dyrare i stället för tretton billiga. Som ni säkert har förstått av resonemanget så vill jag inte stoppa alla fyrverkerier eller vara nån surtant, men det vore skönt om vi kunde gå halva vägen var och underlätta den här kvällen för våra fyrfota vänner och deras familjer. Gott Nytt År alla!

Jag vill berätta om en händelse från Stockholmsresan i början av december.

Vi gav oss ut på stan efter den fina hotellfrukosten på Rica (Läs mer om den under rubrikerna högst upp på sidan). Hotellet ligger på Slöjdgatan mittemellan Drottninggatan och Hötorget så vi befann oss ganska centralt i huvudstaden. Tror jag i alla fall, jag är inte så hemma i stan. I alla fall så kom vi ut på Hötorget bland alla tjusiga grönsaksstånd och vinterprydnader och framför oss låg det blå Konserthuset. Vi bestämde oss för att se om vi kunde gå in i huset för att se hur där ser ut och gissa om vi blev förvånade när vi blev inbjudna på kaffe och cupcakes av två tjejer som gick där utanför med varsin bricka! Vi gick in och där i foajen, var det uppdukat en buffé med cupcakes och några andra småkakor och kaffe såklart. Det var Brittiska ambassaden som hade en utställning och bjöd på fika så vi gick runt och tittade på diverse olika saker medan vi drack vårt kaffe och åt en god cupcake. Oväntat men mysigt!

Det är skönt att vardagen är här igen. Julskinkan ska få vara i fred några dagar och ingen mera julmusik kommer att avlyssnas, den har blivit lite smått överdoserad måste jag medge. Just nu gillar jag att lyssna på James Blunts ”Bonfire Heart” , Titiyos version av Ken Rings låt ”Själen av en vän” och Mando Diao såklart med ”Strövtåg i hembygden”. Den låten tröttnar jag nog aldrig på, jag har alltid gillat Gustav Fröding och hans dikter och denna är helt amazing tycker jag. Det kryllar av adjektiv, som ju är beskrivande, i texten och det är väl därför man känner precis hur det känns för berättaren när han besöker sin hembygd. Jag tycker också om känslan i rösten som Mando Diaos sångare Björn Dixgård har.

I matväg idag blir det något lätt och fräscht som till exempel denna enkla och snabba fiskwok. Om man inte vill hacka och skala och dona så finns det fina grönsaksblandningar i frysdiskarna. Woka några goda grönsaker. Tillsätt creme fraiche så det blir lite såsigt och krydda med sweet chilisås. Låt detta koka ihop lite och lägg sedan i tinade fisktärningar av valfri fisk. Blanda gärna olika sorter, till exempel lax, torsk, sej eller vad du gillar. Nu behövs det inte lång tid innan det är klart, fiskbitarna ska bara sjuda några minuter tills de är genomkokta. Ta av från plattan och toppa gärna med skalade räkor. Servera med nudlar, ris eller pasta och/eller en fräsch sallad.

Vilken go’ dag! Bara vara hemma med familjen i lugn och ro och mysa. En promenad har jag och vovvis också hunnit med och solen har till och med tittat fram en stund. Fåglarna har fått lite påfyllning i sin Vinter-restaurang så de blir mätta innan mörkret sänker sig igen. God Fortsättning till alla där ute!

…tyst det är i husen, tyst i husen. Alla sova, släckta äro ljusen, äro ljusen… Tipp, tapp,tipp, tapp, tippetippetipptapp, tipp, tipp, tapp.

Ja, så ser det ut just nu, de första skälvande minuterna av julafton 2013 är här. Granen är klädd, skinkan är griljerad, klapparna är inslagna. Vi har klarat av vår egen lilla jultradition dan före dan. Den består av den egenhändigt stoppade julakorven, potatismos, rödkål och långkål. Och PG:s senap såklart. Långkål är en tradition som är väldigt Halländsk. Jag hade inte smakat detta fenomen innan jag flyttade till Halland och då bodde jag ändå inte mer än 3 mil från Varberg så snacka om lokala traditioner. Grönkålen repas, hackas och kokas i skinkspad. Sen steker man den sakta och försiktigt i smör så den får mjuka upp sig ordentligt och ta åt sig av smörsmakerna. Efter det är det dags för salt och vitpeppar i lagom mängder. Och sen till mumset, det som gör skillnaden… ringla lite sirap över kålen, inte för mycket, smaka av tills du känner dig nöjd med sötman och sen häller du på grädde som får koka in ordentligt. Nu kan långkålen stå på låg värme och gosa ihop sig ett tag tills alla goda smaker har kommit överens och brustit ut i ett samfällt halleluja. Då är den klar att serveras. Håll till godo! GOD JUL!!!

Citrusarna är fina så här års.

Det säger jag tydligen lite för ofta för mitt eget bästa, för mina kära barn retar mig för det. Vi satt och åt god mat på släktens julbord förra veckan. Några bord bort satt mina barn och två av kusinerna och plötsligt vände sig Sanna om och ropade till mig -Mamma, clementinerna är jättegoda! Intet ont anande svarade jag, -Ja, citrusarna är jättefina så här års! Och döm om min förvåning när alla vid borden i närheten började skratta 😮 Då hade min så ”snälla” dotter berättat att jag tydligen alltid säger detta och ville bevisa för sin bror och sina kusiner att det är sant. Och hon hade ju så rätt. Så nu har det blivit en grej av detta, så fort någon tar en clementin eller apelsin ur fruktskålen så är den obligatoriska kommentaren -Mamma, citrusarna är jättefina! Men jag står på mig! Citrusfrukterna ÄR jättegoda, jättefina och fulla med pigga, käcka vitaminer och det kan vi behöva så här års. Söta, goda, lysande vitaminbomber kan vi inte få för mycket av i gråa, mörka Sverige just nu. Så, frossa loss, för citrusarna är fina så här års 😉