Ärendet för Stockholmresan denna gången handlade för ovanlighetens skull inte om mat alls. Nej, det var ”Fantomen på Operan” som stod på agendan.

Min dotter och hennes kompis har sedan många år tillbaka varit fans av The Phantom. Vi har sett filmatiserade versioner och en gång var vi i Danmark och såg föreställningen live på ”Det Ny Teater” i det dejlige Köbenhavn.

Nu var det dags för en uppsättning på Cirkus i Stockholm och huvudrollsinnehavaren heter Peter Jöback! Jag har följt Peter genom hans karriär och uppskattar hans röst och hans bredd i musiken väldigt mycket, så det var inte svårt för mig bestämma mig för att köpa dessa efterlängtade biljetter till julklappar förra året.

Stockholm bjöd på fantastiska vyer denna novembervecka.

Vinter!

Snökaos, stod det i tidningarna. Om man inte behöver passa tider eller ta sig hit och dit på viss tid så var det mest mysigt, tycker jag. Mysigt som gäst i vinterlandskapet. Vi promenerade lite i Gamla Stan. Vi tog tunnelbanan till Mariatorget och tog en bit mat på Kalf & Hansen.

Men sen blev det lite nervöst. Vi skulle ta oss till Djurgården och Cirkus. Bussarna hade slutat gå på grund av vädret och till taxi’s växel kom man inte fram. Det började närma sig starttid på föreställningen men hur skulle vi ta oss dit? Snacka om tur… när vi kommer ut från restaurangen så smyger det upp en taxi i snötystnaden. Vi viftade och kollade om han var ledig. Det var han! och vi hoppade in i taxin. Det blev en skumpig färd på Stockholms gator. Den frysta snömodden skrapade mot bilens underrede och taxin gled och kanade mot snövallarna på gatans sidor. Spännande, men vi kom fram i god tid!

På väg upp mot Cirkus!

Ren och skär lycka! Där sitter jag på bänkrad nr 17, flankerad av några av de viktigaste personerna i mitt liv, mina barn. Den häftiga föreställningen börjar. Musiken dundrar in, och när Peter Jöback tar första tonen i sin roll som Fantomen denna kväll så tar Sanna min hand och vi bara njuter av föreställningen.

Vi gick sen det mesta av vägen tillbaka till stan. Snöfallet hade slutat, det var skottat på gångbanorna, visserligen halt, men sååå fantastiskt vackert och stämningsfullt!

Ändlöst vackert!

Utsikt från Cirkus – ett vintrigt Gröna Lund

Min pappa har lämnat oss, han har lämnat detta jordelivet, 86 år gammal.

Lev ditt liv levande, så länge du kan!

En dag fick jag ett telefonsamtal om att min pappa blivit ”lite sämre”. Vad det nu betyder… Jag ilade dit bara för att förstå att han verkligen blivit sämre, och att det hade skett ganska snabbt.

Jag kom in på pappas rum på äldreboendet, han har varit dement i några år, och jag förstod plötsligt vad ”lite sämre” betyder. Han låg där och ville inte vakna.

Läkaren kom in. Sjuksköterskan kom in. Undersköterskan kom in. De började prata om ”början till slutet”. Jag var helt oförberedd.

Vi vakade i sex dagar och sen var det plötsligt över. Det var över, lika plötsligt som det kom och man är alltid lika oförberedd.

Vinterljus

Du är saknad, pappa. Du är saknad och älskad och kommer alltid att så förbli. Du har alltid gjort allt för oss och gjorde så in i det sista. Du har lämnat oss fysiskt, men ditt engagemang, din kärlek och din omtanke och tanke finns alltid med oss.

Vi ser dina händers verk i allt omkring oss och vi är alla så djupt tacksamma för det du gett oss, det vi fått med oss. Din kärlek till naturen och djuren har präglat oss och vi följer dig alla i den andan.

Det finns alltid ett ljus i mörkret

Nu är det din tur att vila i frid, pappa. Du har uppfostrat oss och gjort oss till starka individer som står på egna ben, nu klarar vi oss själva. Du har gjort allt rätt pappa, och du gjorde rätt som tog steget och gick vidare mot ljuset.

Vi älskar dig, genom alla tidevarv. Alltid. Genom evigheterna.

Sov i ro. Kanske ses vi igen!

Ett sagoland. Det sagolandet är mitt barndomshem, mina föräldrars livsverk. Kärlek!