Jag är lite stolt för att jag håller i med träningen! Actic har verkligen funkat för mig. Jag köpte en träff med en instruktör en gång per månad och det är guld värt! Då kan man liksom inte bara utebli utan vackert gå dit. Jag känner dessutom att jag har knäckt min träningskod tillsammans med min instruktör, en ung tjej vid namn Emelie. Jag ska berätta…

Jag har köpt kort på olika gym genom åren. Mer än en gång. Gått in för det i 180 i en månads tid, sen tappat det… men betalat i ett år…. Jag kom till Actic i oktober förra året och fick en ”egen” instruktör. Vid första träffen så satte hon mig på en cykel på ett uppvärmningsprogram på 7 minuter. -Ska jag öka uppvärmningstiden här sen då? frågade jag. Nej, sa hon, kör på detta programmet. Sen gav hon mig ett program med några arm- och benträningsmaskiner plus lite magövningar. Allt 2 x 12 upprepningar.

Jag tror att det var då poletten trillade ner.

Jag blir så lätt uttråkad. Mina förra träningsintervaller har varit 3 x 15, även med min sjukgymnast (jag har en trasig nacke). Cykla i 15 minuter, sen flera övningar 3 x 15, cykla i 15 minuter igen. Boring! Och om det är tråkigt så finns det massor av ursäkter för att inte gå dit.

Det finns de människor som älskar att träna, det faller sig naturligt för dem. Jag tillhör inte dem. Jag gillar inte när det gör ont. Det är sant!

Min instruktör Emelie är ung, klok och lyhörd. Hon förstod, och vågade lyssna på vad jag sa och agera därefter. Det hjälpte mig att fatta, att knäcka koden till mitt tränande. Gör det lätt, snabbt och effektivt. Gå dit, cykla 7 minuter, gör de där 7-8 övningarna 2 x 12 upprepningar. Stretcha, duscha, gå hem. Klart!

För den bästa träningen är den som blir av. Det gäller att knäcka koden. Lyssna på din egen historia! Jag är glad för detta, lite förvånad, men nöjd och glad. Det håller denna gången, det känner jag!

Bra!

Jag hade bara läst om TV-programmet Vegorätt och sett alla negativa tankar och idéer om detsamma.

Konstigt. Hur kan man reagera så?

Det är väl dags att man börjar snegla åt växtrikets håll på riktigt. Jag är lite förundrad. Jag jobbar i skolans värld, i detta fallet i gymnasieskolan där många är knasigt och hysteriskt fokuserade på kött. Precis om om de skulle dö om de inte fick kött till lunch en dag.

I ett vanligt liv och leverne, så behöver man 40 g protein som dagsbehov, det vill säga typ två skivor påläggsskinka. Per dag!

Hur tror ni att folk överlevde förr? Hate to brake it to you…. Om du är känslig, scrolla inte vidare, det kan bli ett läskigt svar…

KOLHYDRATER!!!!!

Typ bröd och potatis, rovor och kålrötter. Men vet ni vad? De blev inte curlade, åkte inte bil hit och dit utan gick och cyklade i stället. De drack och åt inte socker, typ läsk och godis.

En sak som jag dessutom gillar med TV-programmet Vegorätt! – Äntligen är det tjejer som står i centrum! Dessutom är det tjejer som vågar vara kvinnliga. Det behöver vi. Det sägs att vi är så jämställda men det tror jag inte speciellt mycket på. Titta på Årets Kock 2016, åtta tävlande, åtta män.

2016 – det borde vara annorlunda.

Förra vintern såg vi knappt en enda snöflinga här på Västkusten men i år fick vi åtminstone några veckor med snö. Nåja, vintern är ju inte slut än så jag kanske hinner tröttna på snö i år, vem vet.

Förra torsdagen var det såå fantastiskt vackert så jag gick helt förbluffad och förundrad och bara njöt av vyerna. Snön låt vit och glittrande och hela världen var som iklädd ett skikt av bomull.

Sagoland!

Jag måste bara dela med mig av denna otroligt vackra vintervärld!

Porten till min gnistrande vintersaga! Vägen hem, hem till mitt terroir!

Så ändlöst vackert. Och jag älskar granar, speciellt granar i vinterskrud. Och björkar, speciellt björkar iklädda snö och rimfrost!

Om några månader slår björken ut, lite svårt att förstå just nu.

Helgen har varit mysig och ledig. Jag har bara varit hemma och grejat och fixat, vilat och myst. Igår var det extra mysigt med ett fint snöfall utanför och mys med vovvar och katt inomhus.

Däremot har jag drabbats av total härdsmälta vad gäller matlagning. Jag kommer inte på en enda maträtt att laga och är inte sugen på någonting överhuvudtaget. Tråkigt. Därför delar jag nu med mig av ett smakminne från i somras då vi åkte ut med båten en ljuvlig sommarkväll.

Gott och enkelt!

Spenatblad, bresaola, pinjenötter, parmesan och balsamico. Ett gott bröd till. Klart! Hoppsan! Nu tror jag att jag fick tillbaka lite inspiration!

Häromdagen blev jag påmind om en händelse som ägde rum i augusti förra året. Vi var ett gäng arbetskamrater som tog en tur till vårt mysiga grannland och dess dejlige huvudstad Köbenhavn, Dronningens By.

Det var en varm, lite blåsig och soldisig dag och vi flanerade runt på Ströget och i Nyhavn och dess sköna omgivningar. När vi satt och lunchade i solen vid ”Det Lille Apotek” på Kannikestrade och åt våra smörrebröd så såg vi ett högt torn lite längre fram på gatan. Högst upp där fanns det en utsiktsplats där man kunde spana ut över Köpenhamns takåsar och se ända bort till havet och Öresund. Vi bestämde oss för att flanera däråt efter vår goda lunch på ”Apoteket”.

Rundetårn. Så heter det. Ett torn som är byggt på 1600-talet och som är 36 meter högt. Där gick vi upp. Det finns inga trappor utan tornet är försett med en stenlagd sluttande spiralformig bana som leder upp till observationsplattformen på taket. Det är bara i den högsta delen av tornet som det finns några smala, branta trappor att ta sig uppför innan man når utsiktsdelen.

Det var en fantastisk utsikt när man väl kom upp och ut till utsiktsplatsen i Rundetårn.

Detta blir en matig sallad på buffén eller en separat sallad till kött, fisk eller vegetarisk huvudkomponent som till exempel rotfrukts- eller bönbiffar.

Här använde vi, utöver kokt matvete, paprika i olika färger, oliver och bladspenat men man kan variera i all oändlighet. Bara fantasin sätter gränser.

Jag är egentligen oftast inte sugen på semlor men en om året får det ju i alla fall bli.

Idag fikade vi på Veras Café på Prästgatan i Varberg. Hembakat, mysigt, trevligt! Småprat, gott kaffe, glada skratt och smaskiga bakverk i goda vänners lag. Kan det bli bättre? 🙂 När vi gick ut i vintervädret vid halv fem var det dessutom fortfarande ganska ljust och fåglarna hade lite vårläten för sig. Vinter och snö – ja, men ändå med en känsla av att ljusare tider är på ingång. Innan vi vet ordet av så är det dags för vårfika!

Årets första semla!