Denna gröna, sköna drink är beroendeframkallande och kan varieras i all oändlighet. Den är fullproppad med nyttigheter för kropp och själ och den smakar förvånansvärt gott. Receptet kommer från Jonas Träningsmat som jag var på kurs med på Restaurangakademien för en månad sen.

Grundreceptet (som inte är ett recept i egentlig mening utan mer en innehållsförteckning) lyder så här, cirka ungefär:

• några små buketter broccoli
• lite finskivad stjälkselleri
• färsk ingefära i små bitar
• färska spenatblad
• vatten och/eller äppeljuice
• eventuellt honung

Sen är det fritt fram att experimentera. Jag brukar pressa i lite lime, citron eller apelsinsaft. Jag lägger ofta i en klick kokosolja för det är också en ingrediens som jag känner gör gott i kroppen. Torkat vetegräs har jag också i som ytterligare en höjdarboozt och ibland pumpakärnor, gojibär eller hampafrön. Feel free, testa och prova! Så är det bara att köra allt i blendern/mixern tills det är en vacker, grön dryck.

Ett tips kan vara att ta det lite lugnt med broccolin i början eftersom den kan ge en lite grynig konsistens som en del ogillar, men man kan ju finhacka stjälken och mixa den.Vill du ha mera sötma så tillsätt honung eller rivet äpple.

Midsommarafton började sedvanligt med en tur till Varbergs torg. Regnet höll sig på avstånd medan vi botaniserade fritt bland alla färska delikatesser och tog en inköpssväng i torgvagnen från Getteröns Fiskrökeri och sen en tur till Helge Nilssons Ost- & Kaffeaffär på Östra Långgatan.

Här är min midsommar i bilder, maten behöver väl ingen närmare presentation. Glad midsommar!

I fredags var det dags att bli lite bortskämd med god mat, gott vin och gött tjöt i min vän Karlssons kök. Vi gick i samma gymnasieklass för hundratals år sen och sedan dess har vi hållit kontaket mer och mindre regelbundet genom åren. Det är ju så med gamla vänner som man känner väl, det spelar ingen roll om det är två dagar sen eller två år sen man träffades, det är bara att ta vid snacket ungefär där man slutade sist.

Det blev en solig, skön kväll på Karlssons altan. Vi började med en fantastisk sparrissoppa!

Jag blev serverad sparrissoppa med en ljuvlig kallrökt laxkräm och ett glas god riesling. En perfekt start på kvällen! Vi var båda lite trötta efter en ganska intensiv vecka, men solen sken och vi hade inte träffats på ett tag så vi hade mycket att dryfta. Det är så härligt att man kan äta fantastiskt lyxiga måltider utan att det ligger alltför mycket jobb bakom och denna somriga kväll bjöds det antipasti på Karlssons soliga altan.

Det serverades en salami med fänkålssmak och en med grönpeppar, parmaskinka, en god pesto, kapris, tomater och tunt mandolinskivad rödlök. Ljuvliga smaker! Till detta fick jag också njuta av en mjuk, mild, krämig ravioli med briefyllning i en tryffelsås! Ja, snacka om att bli bortskämd en dag i juni.

Ruccola och basilika kryddar och höjer smakupplevelsen och motionerar smaklökarna lite till medan de olika milda salladssorterna ger fräschör och pigghet och lättar upp den fyllda pastan som annars kan bli lite tung. Min kompis Karlsson hon kan hon! Dessutom så är hon en estet ut i fingerspetsarna så det blir inte bara gott utan också väldigt vackert dukade bord.

Vi drack ett franskt vin till denna lätta, fräscha och goda mat. En äkta fransos – Chateau Magnol. Ett spännande och balanserat vin till dessa fina smaker. Jag njöt av solen, av mångfacetterade smaker, konsistenser, mjukt vin, trevligt sällskap, vacker miljö, minst sagt varierande samtalsämnen och en vällagrad, god vänskap i Karlssons kök och altan!

Vid Stockholmsbesöket i maj hade vi bokat bord på Restaurang Farang på Tulegatan. Jag hade hört talas om Farang ett tag eftersom min son Henrik som brukar följa med på mina smakäventyr i huvudstaden hade koll på stället. När jag sen läste i någon tidning om deras specialkomponerade menyer så blev jag sugen att provsmaka. Det lät så himla gott och spännande så jag bokade bord direkt.

Vi blev varmt välkomnande av personalen inne i den ganska stora men ändå väldigt mysiga och gemytliga lokalen. Även om man sitter ganska nära bordsgrannarna så har man ändå en känsla av avskildhet, det var mycket trivsamt och maten, med rötter i det sydostasiatiska köket lät inte vänta på sig. Vi beställde Farangs paradmeny som har hängt med sen öppnandet av restaurangen som finns i både Finland och Sverige. Vi beställde ett vitt svalt vin, en riesling som servitrisen rekommenderade och som passade fint till hela menyn och så fylldes det hela tiden på i våra glas med kranvatten eller bubbelvatten, vilket man nu valde. Omgående kom det in en vacker och spännande starter som en extra treat från köket!

Wow, inte bara är den vacker utan åh, så god och vi blev genast medbjudna på en härlig smakupplevelse som skulle ta oss med till varmare breddgrader och länder som Malaysia, Indonesien, Vietnam och Thailand denna lite kyliga majkväll. På Farang är rätterna ämnade att delas vid bordet för att man ska kunna uppleva en harmoni av hetta, syra, sälta och sötma, så en kväll med en utvald meny blir en stor smakupplevelse som man delar med sitt sällskap. Mycket sympatiskt, jag njöt av varje sekund av kvällen. Alla i personalen var kunniga, trevliga och hjälpsamma och kunde berätta för oss om rätterna som de serverade.

Detta var en ytterligare en liten aptitretare. Cha Plu-blad med räkor, vermicellinudlar, rostade jordnötter och forellrom. Så gott och så vackert upplagt. Man rullade ihop bladet så alla godsakerna samlades inuti och det blev en smakrik upplevelse i gommen.  Efter det gick vi vidare till en rätt med lax.

Vi fick lära oss att sydostasiatisk mat traditionellt äts med sked och gaffel vilket känns lite ovant i början men det är roligt med lite nya upplevelser. Vi fick smaka sashimi på Vietnamesiskt sätt med asiatiska örter och svartrisvinäger. Det var en väldigt god kombination av den färska milda laxen, de fräscha örterna och svartrisvinägern med lite sötma och stort smakdjup. Nästa rätt var en friterad krabba.

Detta var en helt ny bekantskap för min del. Softshell crab med grön mango, mynta, pomelo, grön ‘Nahm Jim’ och jordnötter. Krabban hade mycket mild, god smak med ett vitt kött som omslöts av det krispiga skalet. Woken i mitten var smakrik med både mjukhet och krisp och även här fick jag lära mig något nytt. Jag tyckte att det fanns en fin smak av lakrits så jag frågade servitören om det var fänkål i woken och fick då lära mig att det var de goda mörkgröna bladen av Thaibasilika som gav den smaken.  Angenämt! Nu till en paradrätt av rang!

Den här rätten är obeskrivligt god! När man pratar med andra som också fått den här matupplevelsen på Farang så spricker alla upp i ett stort leende av smakminnet! Om jag ändå ska försöka mig på att beskriva rätten ”Krispig gris med palmsockerkaramell, risvinäger och rostad lök” så lyssna på detta: grisköttet är knaperstekt med en karamellig yta men faller sönder och är mjukt, lent, varmt och smakrikt inuti. Såsen som omger härligheten har perfekt sötma och hetta. Men som sagt, det kan knappt beskrivas med ord, så gå till Farang och smaka, vetja. Vi fick också in små vackra skålar med jasminris till flera av rätterna.

Nästa rätt gav mig ett hallelujah moment. Ibland är det de små detaljerna som gör upplevelsen stor. Vi fick in en en rätt med det vackra namnet Morning Glory, Salt & Pepper Tofu.

Återigen var det kontrasterna på tallriken som höjde hela rätten bestående av vattenkrasse, pak choy och krispig gyllene silken tofu. Den krämiga tofun var mjuk och len i sitt krispiga skal och de såsiga grönsakerna hade en mild hetta. Tofu smakar ju inte överdrivet mycket men det var en trevlig rätt och så tycker jag att det är väldigt snyggt med den längsskurna chilifrukten som ätlig dekoration på toppen. Men… det var ändå tillbehöret Thai-Rotibrödet med en Southern Style Curry som gav mig en av kvällens godaste upplevelser! Som sagt, det är ofta de små, små detaljerna som gör’et! När man doppade det spröda, grillade brödet i den smakrika curryn och sen i kokosmjölken i skålen bredvid – ett hallelujah moment! En ny bekantskap var också golfbollsaubergine – en aubergine i miniatyr.

Sen kom det in ytterligare ett extra smakprov tillika smaksensation från köket. En mycket god wokad kyckling och pak choy med ingefära och gulbönsdressing, sockerärtor och rostade sesamfrön. Den var härligt smakrik och ganska het, koriandergod och sötaktig och det var mycket gott med lite jasminris till.

Det är konstigt, man äter såpass många rätter men blir ändå inte obekvämt mätt. Visserligen är storleken på rätterna såklart anpassade till antalet rätter men det är ändå lättillgänglig, fräsch mat och jag tror att det gör skillnad när maten innehåller så mycket grönsaker och dessutom chilifrukten, som efter vad jag har lärt mig, befrämjar matsmältningen. Det där med het mat är ju alltid en smaksak efter personlig tolerans till hetta, men även om jag ibland är känslig mot alltför stark mat så blev det aldrig för starkt, bara så fantastiskt bra balanserat hela kvällen! Fantastico!

Nästa rätt var en Oxkind ‘Turmeric-Seremban’. En långbakad oxkind, aromatisk chilibuljong och sallad på mynta och böngroddar. Mina foton blev inte bra på denna rätt så du får tänka dig smakerna i stället, det är ju ändå de som räknas. Det var sååå gott! Återigen en styckningsdetalj, nämligen oxkind, som bakats länge och som bara smälte i munnen tillsammans med den smakrika buljongen och den fräscha salladen på mynta och böngroddar. Läckert! Och sen var det dags för avslutning!

Vi hade kommit fram till refrängen och det var dags för dessert. På menyn stod det ‘Hola Hola 12’ och vi fick också in en extra smaksensation, en helt ljuvlig dessert, ‘Indonesian SNKR’

Låt mig presentera dessa två personligheter! Båda så goda, men ack så olika. Jag, som inte är den mest sötsakssugna människan på planeten, blev förtjust i båda dessa desserter, kanske lite på grund av deras olikheter.

Rätt eller fel men jag började med Hola Hola, desserten till vänster. Den bestod av thaimarinerad frukt, lime, vaniljkokoslag, persiko-vattenmelonsorbet och …sockerärtor! Den var jättefrisk och fräsch och när man kom till den där lilla råa krispigheten i fruktsalladen och fick konstaterat att det var sockerärtor. Det var en häftig och lite oväntad upplevelse i en dessert men oj så gott! Det är en mycket frisk och god avslutning för den som inte avgudar det söta!

Det gör vanligtvis inte jag men jag gör lätt ett undantag för ‘Indonesian ‘SNKR’. Hör på detta – jordnötskräm, karamelliserad knaprig banan, sandkaka och ungkokosglass! Desserten till höger på bilden ovan. Den var en upplevelse tyckte jag, och en bra avslutning av kvällen. Kokosglassens friskhet, jordnötens söta krämighet och så de goda, karamelliserade krispiga bananskivorna. Jag njöt av varje tugga.

Tusen tack Farang för alla matupplevelser denna kväll! Tack för trevligt, vänligt och kunnigt bemötande och så klart, tack för alla fantastiska smaker och smakresor till fjärran länder. När jag nu läser menyn så är det många smakupplevelser som fattas mig så jag kommer tillbaka, var så säkra!

Denna weekenden spelas det mästargolf i Skåne, nämligen i Bara strax utanför Malmö. Förra året var vi där, gick runt på banan och följde spelarnas öden och äventyr i tävlingen Nordea Masters. Hela europeiska golfeliten är samlad och det är jätteroligt att vara på plats. Jag är inte alls speciellt intresserad av golf egentligen men när man är i ett sammanhang där alla är där av samma anledning och av samma intresse så blir det en speciell anda av förbrödring på hela området.

En sak som fascinerande mig förra året är det där med tystnaden. Stensson stod på en green och skulle putta, det stod hundratals människor runt omkring och tittade på, funktionärerna satte upp sina ”spadar” med texten ”Quiet, please” och det blev så knäpptyst så man kunde höra en peg falla. På riktigt! Man vågade knappt andas, det var bara lärkorna och vinden i trädkronorna som inte brydde sig om uppmaningen. Han satte bollen i koppen och jublet och applåderna visste inga gränser. De gångerna någon missar målet så hör man det andra ljudet från publikhavet, som en stor gemensam suck när alla enstämmigt utbrister nnnnejjj.

Nåväl. Idag får jag stanna hemma och promenera här istället för att träna upp min fot. Och förresten såg jag på Nordea Masters hemsida att de har fått avbryta pga av åskoväder men de är nog snart på G igen får vi tro!

Om man nu kan bli förälskad i en stad… och det kan man uppenbarligen, så är jag lite kär i vår sköna huvudstad.

Här är några bilder från min promenad nära centrumkärnan..

Utanför mitt hotell, Elite Hotel Adlon på Vasagatan var det så här vackert

Där inne, på Kött- & Fiskbaren tog jag ett glas svalkande chardonnay med goda tillbehör innan det var dags för Mello.

Det gick ju väldans bra för Måns och han får säkert ett bra år med sin Hero! Grattis! Här är den vackra fontänen utanför Norra Latin!

Nu är jag på hemmaplan igen men det lär inte dröja jättelänge inna jag sätter min fot i Hufvudstaden igen!