Jag har absolut ingenting emot att lämna 2016 bakom mig. Det har varit ett oroligt år på många plan, både i det stora och i det lilla. Dagar kommer och dagar går och egentligen har det väl ingen betydelse vilka siffror som står på almanackan men vid nyåret känns det ändå varje år som att man gör ett avslut, lämnar det som inte varit bra och går vidare mot nya möjligheter. Trots allt så har vi ju oftast ett val och en möjlighet att förändra vår tillvaro. Jag säger inte att det är lätt, men det går. Och den enda människa man kan ändra på är sig själv.

Detta är mitt år i bilder.

Januari. Ett sagoland. Det sagolandet är mitt barndomshem!

Februari. Årets Kock-finalen i Annexet vid Globen där Jimmie Eriksson tog hem titeln Årets Kock 2016!

Mars. Födelsedagar och en mysig altanfika på våffeldagen.

April. Öringfiske, men Salmo Trutta var lite svårfångad detta år.

Maj. Sanna och Skalman travar i strandkanten i väntan på sommaren.

Juni. Primörer

Juli. Många roliga bröllop och konserter på Strömma!

Augusti. Nytt jobb i dietköket på skolan. Detta är specialkostspisen en dag när det ”bara” är soppa. ;D

September. ”Från gödsel till strössel.” Hållbarhetsmarknad vid sköna Stenhuset i Obbhult.

Oktober. Den månad då min älskade pappas omtänksamma hjärta slutade slå och hans blick slocknade.

November. En mysig resa till ett snöigt Stockholm och Fantomen på Operan på Cirkus.

December. Mycket mysigt julstök i mitt kök. Traditionerna blev lite viktigare i år.

Så nu ser vi fram emot det nya året som står och stampar utanför dörren. I morgon skriver vi 2017 och jag hoppas så innerligt att det blir ett bra och fredligt år fyllt av goda tankar och handlingar i vår värld. Ett år där vi bryr oss lite mer om varann och vill varandra väl.

Vi här i Norra Näs önskar er alla ett Gott Nytt År 2017!

Lukas, Ozzy och Nexus önskar alla där ute att Gott Nytt År!

För alla er som längtar efter längre dagar och mer dagsljus – nu vänder det! Igår var det vintersolståndet och då är det som mörkast på våra breddgrader. Men när det väl vänder så går det ganska fort. Redan på nyårsafton är dagen 7 minuter längre än idag och den 15 januari har dagen längt sig med ytterligare 35 minuter. I alla fall här på västkusten, det är väl lite olika beroende på var i landet man bor. Du kan följa solens upp-, och nedgång i din kommun dag för dag på http://www.dinstartsida.se/solen.asp

Själv gillar jag att det är mörkt ute, för mig är det vilsamt och det passar min sinnesstämning just nu efter den här höstens omvälvande händelser.

Värmeljus i en gammal sprucken kristallskål. Det blir stämningsfullt och vackert!

Jag tycker om att vila i mörkret, det är skönt att bara komma hem och tända all mysiga ljuspunkter som advent och mörkret utanför bär med sig, det ger mig ett lugn och den vila som jag så väl behöver just nu. I en vila där jag också smider framtidsplaner.

Och det är i mörkret som man ser alla ljuspunkter bäst!

Ljus i mörka tider.

Förra året hade jag inte tillstymmelse till julkänsla i december. Typ den 22/12 fick jag försöka tvinga mig att få feeling med julmusik, dofter och så vidare.

I år har jag däremot stor lust till  alla möjliga julbestyr, kanske beror det till viss del på att min far har lämnat oss och detta livet. Det känns ovanligt viktigt att hålla traditionerna levande just nu.

Vi har fixat julskinkan. Vårt recept är nog ganska unikt, jag har i alla fall inte hört någon annan som gör något liknande. Den färska skinkan ska hämtas hem 29/11. Sen ska den kryddas i två dagar och efter det gnidas in med sirap i två dagar, sen ska den bindas ihop och plumsa ner i saltbad där den ska ligga i 20 dagar. Recept finns på startsidan här under rubriken ”Julmat – familjetraditioner”

Julskinkan kryddas

Julakorven har också gjorts, det går som en dans när man har hemma alla ingredienser och bara fixar’t. I år var vi bara två generationer som körvade, vi och min kära mamma men ungdomarna har också kollen och viljan till traditionens fortsättning och det är sååå roligt! (för det är ju inte jag med det svarta nagellacket ovan ;D)

Granna julakorvar!

En traditionsenlig bonad hängs upp i vårt hem varje år. Jag broderade den en gång i min ungdom, nu pratar vi ett annat sekel, och ja, den är väl fin men speciellare för min dotter än jag hade anat. Hon brukar vara lite Grinch’ish men sen hon flyttat hemifrån kanske traditionerna är viktigare. Första raderna av en dikt av Jean Sibelius blev en god tradition i vårt hem.

Nu så kommer julen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär.

Det finns så mycket man kan göra av naturmaterial och jag har till exempel torkat apelsiner och äpplen som man kan använda till mycket fint pynt. Kanske det finaste. Här är ett exempel på ett juleträd.

Grönkål i en kruka, pyntat med torkad apelsin, stjärnanis och tranbär.

Jag hade tänkt att köpa en dörrkrans men min systerdotter trädde in med sin kreativa ådra och fixade en åt mig, jag hade en stomme och lite material och hon skapade denna fina krans åt mig.

Fin krans. Linnea design

Sen frossar jag hela december i hyacinter som är min favoritdoft alla kategorier. Jag mår bra och får ett lugn och ett välbefinnande av denna doft. Konstigt egentligen att dofter kan påverka en så mycket.

Hyacint! Min favoritdoft som får mig att må bra och ger mig ett lugn. Dessutom är den vacker och alltid tidsenlig.

Och så kan jag ju inte undanhålla er denna konstiga men lite smått fantastiska uppenbarelse. På landsbygden, i Björketorp, Västergötland, i en vägkorsning mot Fotskäl står denna märkliga prydnad. Granklädd midsommarstång med apelsiner och falukorvsring. 😀

Jaha. Varför inte. Det är trots allt bara ett halvår till midsommar! Undrar om det står en björkklädd gran där då 😉

Och undras, undras vem som har stulit den högra falukorven…

God Jul!

Sorg. Saknad.

Jul.

Min pappa dog. Dog. För en månad sen. Jag fattar inte, det känns så overkligt. Han har alltid funnits där. Han har alltid sett till vårt bästa, in i det sista. In i det sista.

Viskan i vinterskrud

Man ska inte glömma att det sista som överger en människa (antagligen) är hörseln. Men vem av oss levande vet? Trots demensen så tror jag att han förstod mycket av det som sades de sista dagarna.

Jag såg ångesten i hans ögon. Jag hörde hans fysiska smärta. Det gjorde ont, fysiskt i honom, mentalt för oss alla, ont i våra hjärtan.  Vi hade vakat i sex dygn. Jag satt där de sista timmarna, höll hans hand. Jag sa till honom;

Pappa, du kan släppa taget nu. Du har gjort allt rätt. Du har uppfostrat oss till självständiga människor. Vi står på egna ben nu. Vi ska ta hand om allt på bästa sätt. Pappa, du kan släppa taget. Det är din tur nu. Din tur att vila och att få frid.

Porten till min gnistrande vintersaga! Vägen hem. Pappas terroir

Jag var inte där. Skulle bara iväg ett ärende som skulle ta max en halvtimma och då valde han att gå ur tiden.

Till saken hör att jag i början av veckan sa att jag var osäker på om jag ville vara där när han drar sista sista andetag.

Så in i det sista tänkte han på oss och på vårt bästa. Det är jag övertygad om. Hörseln är det sista av sinnena som lämnar människan.

Aftonvy över solnedgången i Norra Näs

Vila i frid, pappa. Du har levt ett långt och kärleksfullt liv. Du har delat 60 år med ditt livs kärlek och själsfrände som är min och min systers mamma. Det är inte alla förunnat.

Så sorgen är trots allt inte så svår att bära, du har levt ditt långa liv i kärlek. Som du har skänkt vidare till oss att förvalta. Men saknaden har vi bara börjat att känna, och den kommer inte att bli lättare och lättare med tiden.

Älskad, saknad. In loving memory.

Tore Sandahl

Natur. Det är du som gett mig den stora kärleken till skogen. En kärlek som du också fört vidare till nästa generation.