Himmel vilka himlar vi har fått se denna sommar. Jag skulle kunna lägga upp hur mycket dramatiska himlabilder som helst. Mitt öga och min kamera liksom söker sig upp dit.
Himmel vilka himlar vi har fått se denna sommar. Jag skulle kunna lägga upp hur mycket dramatiska himlabilder som helst. Mitt öga och min kamera liksom söker sig upp dit.
Demens är en jävla sjukdom. Hjärnan dör bit för bit och den människa som varit en nyckelperson i mitt liv och alltid funnits där som stöd och hjälp minns en vacker dag inte vem jag är. Idag var en sådan dag och jag blev helt däckad.
Sommaren har varit en räcka av mentala käftsmällar. Knock-out – kravla dig upp och gå vidare- normalitet i tre dagar – nästa käftsmäll. Och så har det gått på.
Det kallas livet.
En del av livet som manar till tanke. Lev ditt liv väl, det är antagligen det enda livet du har att leva. Gör det bästa av det. Försök att vara den människa du vill vara. En dag är det för sent så lev väl medan du kan. Tro att allt är möjligt!
Speakers Corner. Nästa söndag. Story Telling. Och jag har tooootal idétorka.
I morgon när jag vaknar så har orden säkert hittat hem igen och kan börja att arbeta med mig. De behövde nog bara ta time-out från min lite överflexibla hjärna som sprutar ut idéer så jag själv blir alldeles matt.
Jag siktar på att det ska bli ett kärnfullt och inspirerande men ganska kort föredrag. Jag ska berätta om den nya riktningen i mitt företag, min dröm, min vision och mina tankar. Om min plats på jorden, om tider som har flytt, om jorden vi ärvde som vi ska förvalta väl då vi lånar den av kommande generationer. Om mina tankar om gastronomi för vardag och fest och om ren, naturlig mat kryddad med glädje och kärlek. Mat med ett ursprung och med smaken av en plats.
Helgen har varit amazing. Tyvärr kunde jag inte skicka vidare filmen från vår röstcoaching- session så ni får använda er fantasi! Tänk er scenariot där ett antal vuxna kvinnor går omkring och fokuserar. Fötterna i golvet i tre punkter, två under trampdynorna och en under hälen.
Lägg till en tennisboll under vardera armhåla. Och sen ett skanderande från falsett till bastoner, ”- Jag är en liten myra, men jag vill bli en hamnarbetare!”
Say no more! Vi hade ap-roligt! Givande var det också! Vill du absolut lyssna på oss så kom till min facebook, Anette Sandahl (Varbergs kommun) Ulrika Sandströms klipp, ”-Jag är en liten myra…”
Det kommer mycket nyheter från utbildningen, ”Grön Affärsglädje”, och från ”Frillesbergs Pensionat” de närmaste dagarna. En artikel från ”Skrea Ost” ska vi också hinna med.
Jag har det sååå bra som får lära känna alla dessa fantastiska personligheter och som får vara närvarande i deras personliga resa i Grön Affärsglädje! Jag är lyckligt lottad! 🙂 Puss till alla!
Snart är det verklighet. Studio Terroir slår upp portarna inom överskådlig framtid.
Terroir – smaken av en plats, min plats på jorden. En plats där vi värnar om jorden som vi går på, marken som vi har ärvt av våra förfäder och som vi lånar av våra barn, barnbarn och kommande generationer. En plats att förvalta väl. En plats där vi kan sprida budskapet om vikten av att vårda miljö, natur, djur och människors önskningar, drömmar och vilja att leva i harmoni med vår plats på jorden. Vårt Terroir. Det är allt!
Det kommer att bli massor av happenings, utbildningar och roliga events. Studio Terroir är en matstudio med fokus på miljö och ren mat. Med fokus på hållbar gastronomi till vardags och till fest, kryddad med glädje och kärlek. Håll utkik! Detta är bara början!
Vi hade lite frysta jordgubbar kvar på skolan sen vårterminen då vi lagade mat till en förskola. Då gjorde vi ibland kräm till mellanmål, nu låg gubbarna i frysen och lockade mig så jag kokade ihop en chutney en dag när vi serverade köttfärslimpa. Det blir ungefärliga mängder eftersom jag höftade till det lite.
Blanda allt utom sambal i en kastrull och koka på svag värme till vätskan är borta. Smaka av efter en stund och känn efter om du tycker att syra, sötma, sälta är som du vill ha det och lägg annars till vinäger/ socker/ salt till god smak. Tillsätt sambal efter smak när chutneyn är nästan klar.
Häll upp den på väl rengjorda burkar och kyl ner dem så håller den sig gott och väl en vecka i kylen.
Det är konstigt. Detta är bara tredje gången som jag har varit på yogan. Första lektionen kände jag mig ungefär lika vig som ett kylskåp och jag är inget under av smidighet nu heller, men oj så mycket mjukare jag redan är i kroppen än jag var första gången. Fantastiskt! Ändå är det bara en gång i veckan som jag är där, jag är helt förundrad men min duktiga yogalärare, Gerti, menar att det säkert beror på avslappning och på att man sträcker ut kroppen ordentligt.
Vi gör i alla fall Solhälsningen. En serie rörelser, närmare bestämt 12 stycken, som ska flyta smidigt och graciöst. (Vilket jag kan tillägga att det inte gör när jag vältrar runt med mina ömma tentakler.) 😉 Men det är i alla fall snyggare idag än första gången. Nej, jag är inte så vig som flickan på bilderna nedan men jag tror att det är en väldigt bra övning för man blir varm och mjuk i kroppen när man gjort ett antal upprepningar av Solhälsningen!
Bilden tillhör grunderna i yoga.se
På väg hem fick jag se en förunderligt vacker solnedgång så jag var tvungen att hämta kameran och sticka ner till havet och fota. Makalöst tjusigt! Titta bara här!
Vi har hört ryktena ett tag. Vårt kök och matsal ska stängas. Det är väldigt luddiga besked, ingen vet, det tigs still, å ena sidan är det brådskande, å andra sidan kanske det inte ens blir av. Inga beslut är tagna men ändå har vi hört ett troligt datum inom kort. Igår stod denna artikel i Hallands Nyheter
Anledningen är att man måste spara pengar. Ett argument som alla och envar förstår.
Men hur blir verkligheten för våra elever som idag servas av kök och matsal i Hus 9. Ibland har de bara 30 minuters rast, och i en del fall kanske ännu kortare vissa dagar. Visst, det går an nu när det är varmt och soligt men när höststormarna ryter och när det är snö, regn och snålblåst och alla våra 500-600 ätande, elever och personal, ska ta sig till Hus 1, hänga sina jackor där, köa för att få mat, hinna äta och sen köa för att ställa ifrån sig sin disk och hinna tillbaka till sina lektioner ett kvarter bort. Vem tror att det kommer att fungera bra? Inte jag i alla fall.
De elever som går i Hus 1, där den stora matsalen finns, kommer så klart också att få en sämre matsituation än idag och säkert kommer det att bli så att många av skolans elever väljer bort att äta för att det blir för stressigt. Det är inte okey!
Vi har många hårt arbetande och ambitiösa elever och det är deras rättighet att få ett mål lagad mat under skoldagen och få äta den i lugn och ro. Den rättigheten får inte skolan dribbla bort för att spara några kronor. – Vad hände med elevhälsan? frågade sig en av lärarna när vi berörde detta idag. Ja, det kan man undra. Vem tänker på eleverna och deras prestation i denna frågan.
Som ni ser i artikeln ovan så är inga beslut tagna. Jag hoppas att det beslut som tas till sist är väl underbyggt och att man ser till elevernas bästa. Vi som dagligen finns och jobbar i kök, matsal, servering och disk vet vilka stressmoment och vilka kö-situationer som kan uppstå för gästerna och vet vad konsekvenserna blir i form av brist på sittplatser, irritation, oro och en allmän otrygghet i matsituationen. Det kommer inte att bli bättre om alla skolans ätande ska tryckas in i en enda matsal på samma öppettid som nu. Så ska det inte vara, våra ungdomar förtjänar det bästa!