Igår begav jag mig till Skrea utanför Falkenberg som inte alls visade sig från sin soligaste sida.

Det var råkallt och snöblandat regn utanför men inne på det lilla gårdsmejeriet på Kullagården var det varmt och skönt och mejerskan Monica Bondesson var i full färd med arbetet att göra en brytning av ostmassan i den stora grytan. 450 liter mjölk från grannen, Kullsgärdes, kor hade pastöriserats och nu skulle jag få bevittna en del av processen från mjölk till färdig hårdost, nämligen Skrea Osts egen Bondost.

Så här skriver Skreaost på sin hemsida http://www.skreaost.se: ”Osttillverkning handlar om att konservera mjölk. Förr var mjölktillförseln inte jämn under året. Vi nordbor behövde därför bygga upp lager med mat för att klara vintern. Till att börja med lät man mjölken självsyra genom att låta mjölken stå och mjölksyrabakterierna fick verka. På detta sätt koagulerade mjölken. I början av 1000-talet förde kristendomen med sig löpeosttillverkningen till Norden.

I morgon kommer beskrivningen av Bondostens tillkommande men idag ska jag berätta om en annan ost som också fick se dagens ljus igår, nämligen Båtakåsen som är en grillost av halloumityp fast gjord av komjölk och mindre salt. I en 24-litersgryta på spisen hade en annan pastörisering ägt rum och den ostmassan hälldes så småningom av och separerades från vasslen i grytan.

Vasslen hälldes tillbaka i grytan och ställdes åter på spisen medan den gryniga massan lindades in i linnetyg och Monica pressade ut så mycket som möjligt av vätskan som var kvar. Sen fick den stå på en lätt lutande bänk för att rinna av.

När osten Båtakåsen fått vila i sina linnedukar i någon timma och Monica hade pressat den flera gånger så var det dags att skära den i fina bitar.

Ner med dem i grytan och där skulle de ligga i den lätt sjudande varma vasslen tills de flöt upp till ytan, det tog cirka en halvtimma.

Väl uppe ur grytan igen så ska de vändas någon gång och sen saltas. Monica vill att de saltas lätt för att var och en sen ska kunna få den sältan de vill ha. Man kan alltid salta mera om man vill men det är svårt att göra det omvända. Du ser också att plåten står på en bänk som lutar lätt så att vätskan ska rinna av.

Att tillverka ost är ett hantverk, det är många moment som skall utföras, man ska hålla koll på tider och temperaturer och det ska vändas och tvättas, fjäskas och gullas, lagras, penslas och tittas till. Det är som att ha barn, sa Monica. 🙂

Några skivor av grillost fick åka med mig hem. Jag har marinerat en av ostarna i en marinad bestående av olivolja, honung, salt, svartpeppar, franska örter, rosépeppar och lite pressad lime. De andra stekte jag naturella i het stekpanna med lite smör.

Jag strödde lite pinjenötter över den marinerade och stekta osten och den blev jättegod. Den naturella osten gillades bättre av resten av familjen, Båtakåsen som osten heter har en väldigt mild, len och lite gräddig smak.

Den marinerade osten till vänster på det vackra fatet ”Hind” från Rörstrand och den naturella osten till höger på fatet ”Willow” från engelska Burleigh Ware.

Ostarna som tillverkas på Skrea Gårdsmejeri är gjorda på ekologisk komjölk från granngården Kullsgärde i Skrea. Ostarna är kravcertifierade.

Jag hade en rolig och givande dag på Skrea Gårdsmejeri och lärde mig en mycket. Det är dock mycket kvar att lära och se så jag hoppas att jag kan få komma tillbaka. Jag skulle gärna vilja ta del av tillverkningen av färskost också! I morgon ska jag redogöra för det stora, tunga och tuffa arbetet med att göra hårdost. Häng med!

Jag lagade vegetarisk mat och en fiskrätt i helgen. Detta till ett hängivet gäng av korgflätare!

Jag gillar att vara i närheten av människor som älskar det de gör, är nyfikna på en specifik inriktning eller bara vågar släppa loss och vara drivna av lusten att skapa. Det är lyx!

Här handlade det om att fläta korgar av pil. Jag fick lära mig att den vita pilen som Jeanette nedan har valt att arbeta med idag är avbarkad.

Det var fantastiskt roligt att se glädjen i lokalen, deltagarna tyckte att det var härligt att vara mitt i sin kreativitet, det märktes mycket väl på hela atmosfären i rummet.

Här är det kursledaren Anna Winther som hjälper Solveig tillrätta med sitt korgflätande.

Jag fick också lära mig att det finns någonting som heter Nålbindning, en metod som man använde sig av innan stickningen kom till. Min före detta kollega på Montessoriskolan, Monica Ingemarsson och tillika en av arrangörerna till kursen, visar hur detta går till.

Här är det fullt fokus när Monica och Louise samarbetar.

Mera lärdomar av dagen var att de svarta grenarna är pil som först har kokats och som sen barkats av.

Här står Kristin som är en glad hantverkare som också sysslar med nålbindning.

Titta på de vackra korgar som kursledaren Anna Winther har flätat. Jag är djupt imponerad! För att få veta mer om Anna och hennes företag så titta in på http://www.akerholmen.com

Hela lokalen andades kreativitet, samhörighet och glädje. Det var varmt och lite fuktigt i luften av den blöta pilen som var huvudperson dagen till ära.

Så här såg det ut från fönstren. Kallbadhuset vilar på sina pålar i söndagsdiset.

Läs mer om kurserna som Monica Ingemarsson och hennes kollega anordnar i sitt företag Mamosa. http://www.mamosa.se