Förra lördagen var det 24 år sen som vi fick kaffe och mackor serverade på silverfat på Varbergs BB. En liten flicka kämpade sig ut i världen från sin trygga swimmingpool i 37 graders värme i mammas mage. Ute spöregnade det och var ganska kallt för att vara högsommar och för all del, det var mitt i fruntimmersveckan. Det har i ärlighetens namn inte varit stabilt sommarväder den 22 juli många gånger på 24 år.
Jag är i en period av mitt liv då jag tänker mycket på livet och dess svängar. Första oktober förra året flyttade min yngsta hemifrån och den sista oktober dog min pappa. Det är konstigt. Det ena är märkligare än det andra.
Från att ha varit mamma till hemmavarande barn i 31 år med allt vad det innebär så var vi plötsligt ensamma hemma jag och min man. Varje dag och varje natt. Det är tidens gång och det är bra gång i rätt ordning, men det är sakneligt och lite sorgligt. Inte för att man vill att barnen ska bo hemma i all oändlighet utan för att det är en epok som gått förbi utan att man riktigt reflekterade över det.
Samtidigt som det är lite jobbigt så är det ganska skönt att få tillbaka sin egen tanke och sitt eget liv och skapa nya framtidsvisioner. Fortfarande alltid med min familjs bästa för ögonen och nu med en fantastisk vuxenrelation till våra barn. Dessutom med en djupare relation till deras far, vi som har gått hand i hand i 38 år. Det har såklart inte alltid varit en dans på rosor men för det mesta. I nöd och lust heter det ju och så är det visst, ibland får man kämpa och oftast lönar det sig.
Här är några sommarbilder
På sköna Balgö en sommardag.
Båtliv
Perfekt födelsedagslunch – jordgubbar, vattenmelon, småtomater och tunnbrödsrullar med potatissallad och kyckling.
På en annan del av Balgö. En ö med flera biotoper och naturskydd.
På väg mot båten i skymningen
En ganska dålig bild men det är häftigt att se dovhjortarna vandra fritt!
Javissssst! Man måste ju berätta vad man sett å upplevt. ;D Tidens tand.
Hemåt. En av dessa ganska få men väldigt magiska kvällar när hav och himmel går ihop. Det upplever man inte varje år.
sandahls matprat 