Skolmatsprat

Denna dagen ett liv, som han sa, farbror Melker. Vi skulle servera en mycket populär kycklingrätt på skolan idag. Det är en rätt som kräver ganska många bleck eftersom både kycklingen med sås och riset skulle stekas/kokas i ugnarna så vi hade drygt 60 bleck med mat att bereda. Vad händer när vi ska köra igång med hela härligheten? Jo, en av våra ugnar går så klart sönder! Och då givetvis vår enda ugn i fullhöjd så direkt var vi ohjälpligt efter och kunde inte hålla fram mat i den takt som gästerna kom och ville äta. Det är det pinsammaste jag vet i mitt jobb. När maten tar slut. Nu kunde vi ju för all del inte hjälpa detta, när tekniken bryter ihop så finns det inte mycket annat att göra än att jobba på så effektivt man kan med de medel man har, men det är inte roligt. Vi fick i alla fall snabb support så felet var avhjälpt efter någon timma men det var svårt att komma i kapp eftersom allt kräver sin tid i ugnen. Som tur är så är alla tonåringarna tålmodiga och vänliga trots att de får vänta och det är beundransvärt, tycker jag! Vi har riktigt goa och fina ungdomar på vår skola 🙂 Nåja, att maten tar slut det ”får inte hända”, men det kommer ändå att hända då och då. Vi kommer att göra allt för att förhindra att det händer, men det finns ju alltid faktorer som man inte styra över. Men det kommer alltid att vara lika pinsamt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s