Idag tas det formella beslutet om vår framtid som tillagningskök. Jag tror att mötet pågår i detta nu och jag har i stort sett inget hopp om att det ska gå vägen för vår del, men hoppet är ju som bekant det sista som överger människan.

I min hjärna pågår det en febril verksamhet när jag nu smider planer på nya vägar att gå i höst. Jag har en del idéer på lut, det finns flera lösa tåtar att dra i och det känns som att en spännande ny tid ligger framför mig. Min kreativitet och fantasi är det i alla fall inget fel på, kan jag konstatera.

Det är knasigt att man inte får laga mat i fungerande offentliga kök. Att nylagad mat ska behöva ut och åka bil innan den ska serveras till våra barn och ungdomar, det är inte riktigt sunt, tycker jag. Och att man får hålla på att ta ifrån människor sin yrkesstolthet och sin lust till jobbet är väl inte det intelligentaste på jorden heller, kan jag tycka.

Visst, det är ekonomin som styr, det har väl knappast undgått en levande själ, och pengarna måste fram, men det finns kanske andra värden än de ekonomiska som också är viktiga.