De senaste fyra dagarna har innehållit alla tillgängliga känslor. Skratt, gråt, komik, sorg, humor, misströstan, glädje, förtvivlan, trötthet, hopp, maktlöshet och allt annat som man kan tänka sig.

Det är det där med livet som kommer emellan, ännu en gång. Vi vet ju alla att livet är det där som pågår medan man planerar för framtiden. Kanske är det en bra idé att försöka sig på att leva här och nu, för en dag är det för sent vare sig man vill eller ej.

Inför valet i höst så smids det storvulna planer, man vill bygga en tunnel under Öresund, mellan Helsingborg och Helsingör och annat stort, vitt och brett. Visst, absolut, det är bra att ha visioner. En del talar om skolan och det är också bra. Men vem talar om äldrevården och demensvården? Vem vill något i de frågorna?

Där finns det massor att göra för att förbättra villkoren för våra gamla. De som har byggt upp den välfärd som vi lever i och de som har skapat förutsättningar för de yngre generationerna, alltså för oss och våra barn och barnbarn. Ska vi inte återgälda nu och ge tillbaka lite av allt det de gett oss, skapa bra förutsättningar och villkor så att de ska få ha det tryggt och bra på ålderns höst när både minnet och kroppen sviker. Inte ska vi också svika då?

Så kära politiker, det är bra att ni smider planer i stora sammanhang men glöm inte ursprunget, ge oss anhöriga möjlighet att göra det bästa vi kan för att skräddarsy bra lösningar så att vi kan skapa trygghet och en bra tillvaro för våra gamla i livets sista år. That’s all.