Dagarna är fyllda av allt möjligt som handlar om livet. Matprat förekommer också men har helt klart lägre prio just nu. Inte för att det inte handlar om mat dagarna i ända, det gör det, tro mig. Både folk och fä ska ha sitt. Det är ingen semester att ha semester.

Men tankarna snurrar och snurrar. Man vill göra det rätta för alla men kan inte påverka i den grad man vill. Det finns mycket att önska när det gäller äldrevård och demensvård. Maten är bra, personalen är snäll, men sen då? Finns det resurser för att stimulera och glädja våra gamla så bra det går? Får de den vård de förtjänar?

Snart är det val och just nu debatteras det en del kring de äldres vård för det kan ju fånga upp röster, men så fort valet är över så återgår väl pratet till det mer populistiska kan jag tro.

Jag ska i alla fall inte tiga still. Jag vill prata för dem som inte längre har ett språk eller en röst.

Vet du, att om man vårdar sin äkta hälft 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan när man är en gammal trött människa så kan man få 1.295 kronor i månaden! Plus gratis blöjor! Är det ett hån eller är det ett hån? Är det så vi vill att äldrevården ska se ut?

Jag bara undrar

.