Ni som läste mina inlägg förra sommaren kommer ihåg orden – ”När livet kommer emellan”. De dök upp då och då.

Idag kom livet emellan… återigen.

Horisont

Idag hade jag som tanke att skriva här på bloggen om alla mina upplevelser dessa fyra dagar i Stockholm. God mat, goda möten och så vidare. Plötsligt blev allt detta ganska oviktigt. Livet kom emellan.

En liten uppgradering är på sin plats. Ledordet är demens, även kallad de anhörigas sjukdom.

Min älskade pappa har varit dement sen en tid tillbaka. Man kan inte säga när det börjar, det smyger sig på utan att man förstår. Förra sommaren var mer än dramatisk och nu har han bott på ett demensboende i snart ett år.

En dag för någon månad sen så kände han inte igen mig när jag hälsade på. Han såg bara misstänksam ut. Det är inget ovanligt, minnet är opålitligt vid demenssjukdom. En stund vet han allt, tio minuter senare är allt borta.

Jag sa; ”Men jag är ju Anette, din dotter”. Då tittade han allvarsamt på mig och sa ” Är det sant? På riktigt? I detta livet, i denna världen?”. Han kände nog fortfarande inte igen mig men någon gnista tändes och vi kunde inleda en annan typ av kommunikation. För att han förstod att vi är familj. Tror jag.

Idag var det Fars dag. Solen sken och jag och mamma hälsade på pappa. Min syster kom också, pappa hade en bra dag och vi beslöt att köra en sväng och ta med honom hem. Hem. Hem! Till den plats som han älskar, där han levt alla sina dagar, där han har vårdat marken han ärvt och där hans far i sin tur har skött allt med varsam hand.

Han må vara dement och ibland minns han inte vem vi, hans döttrar är. Ibland minns han inte sin livskamrat som varit hans allt i 60 år. Men idag mindes han! Varje gård, varje ställe vi körde förbi väckte hans uppmärksamhet och han kunde alla gårdsnamn och vem som bott där.

Demens är en konstig, jävla sjukdom. Hjärnan dör bit för bit men minnet är ologiskt, man minns något och plötsligt är det borta, lika snabbt som det kom.

Men pappa! Jag är så glad att du fick komma hem. Att du fick se ditt älskade livsverk en gång till. Jag hoppas att det blir många fler tillfällen, men din sjukdom gör att man inte kan planera. Vi kan bara hoppas att din hälsa och ditt minne är bra på samma gång som vi är lediga och kan ta hem dig.

All kärlek till Dig pappa på Fars dag 2015!

Jorden vi ärvde. Vårt terroir!