Livet på landet

”För helvete Rune! Nu kommer du hit!” Den arga rösten ekade över nejden i snöfallet.

Vanligtvis är det lugnt och stilla här på vischan, det mest spännande som händer är att man möter någon som också är ute och går med sin hund. Typ. Men idag blev det lite mera vardagsdramatik.

Jo, jag tänkte nog att Rune är säkert en hund och det visade sig vara helt riktigt. En liten söt, pigg och nyfiken ulltuss satt så fint på vägen och tittade på mig och Ozzy när vi kom gåendes i halkan. Efter honom kom den arga rösten i form av en hundvakt som Rune hade lyckats att smita ifrån. Förtvivlat försökte hon få Rune att lyssna och lyda men det gick inte speciellt bra om man säger så, han studsade käckt och lekfullt vidare på isgatan, kors och tvärs över vägen.

Det värsta var att Rune tydligen gillar bilar och när det kom en bil körandes så skuttade Rune glatt mot den i full fart. Glatt var det också på vägen vilket kunde gjort att denna historien hade tagit en ände med förskräckelse. Bilen hade som tur var måttlig fart men när chauffören bromsade så tog inte däcken tag utan bilen kanade obönhörligen mot Rune som inte alls insåg faran, men det gjorde vi som tittade på…. Det var gastkramande!

Nu gick det som väl var bra men det handlade inte om många centimeters marginal innan Rune kunde varit ett minne blott. Efter några fler rundor av lockande och fjäskande så kunde Rune fångas in och hela historien fick en lycklig ände.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s