Årets Kock 2014

 

Ojojoj, vilken fantastiskt rolig dag! Vi tar det från början.

Jag var på plats vid Waterfront i Stockholm vid niosnåret och jag var inte ensam, många med mig köade. Väl inne så var det redan action på hög nivå. Tävlingen hade startat när jag kom in och showen var i full gång. I sex tävlingskök jobbade finalisterna frenetiskt och de hade till sin hjälp varsin elev från Stockholms Hotell- och Restaurangskola. Kockarna startade med femton minuters förskjutning så att alla skulle hinna att presentera sina rätter nylagade inför juryn och för att allt skulle flyta på på ett bra sätt. Man kunde promenera runt i området och ta del av smakprover och happenings i form av intervjuer, kock-dueller och presentationer av olika slag. Det blev aldrig långtråkigt fast man spenderade sju timmar i vimlet och det fanns alltid någon att prata med. Fast jag inte kände en enda själ så var det inte svårt att slå sig i slang med folk och prata lite om det som pågick. Det är roligt! Det var fantastiskt inspirerande att stå och titta på arbetet i tävlingsköken och  de unga kockarna var så oerhört duktiga. Det var roligt att se de rätter som växte fram under deras händer och det är också fascinerande att det kan bli så olika tolkningar av samma råvaror, det var en fröjd att stå och titta på när arbetet pågick.

Konferencierer var Anders Dahlbom och Richard Nilsson. De hade fullt upp under hela dagen och lotsade oss i publiken genom tävlingen på ett sätt som gjorde att den som ville verkligen kunde följa med i händelserna. När finalisterna lade upp sina tävlingsbidrag på tallrikarna till juryn så lade de också upp på ytterligare två tallrikar, en till konferenciererna och en till ett stort, vackert uppvisningsbord där man kunde gå och titta på de färdiga tallrikarna vid respektive finalists plats. När Dahlbom och Nilsson fick sin tallrik vid podiet så berättade de om rätten som de hade framför sig, hur kocken i fråga hade använt sina råvaror, de pratade om smakerna, vilka ingredienser som använts, lite om kockarnas arbetssätt. De fick även recepten som kockarna använt sig av och det var säkert genuina innehållsförteckningar i dem. Allting filmades också så man kunde se på tre stora skärmar hur rätterna såg ut och övrigt som försiggick i lokalen. Det var fantastiskt roligt och fantastiskt välorganiserat alltihop!

Första rätten bestod av anka från Skåne som serverades med apelsinsås och tre tillbehör bestående av potatis, spetskål och lök. Ankan skulle trancheras inför juryn och det var ett nytt moment i tävlingen. Tidigare har kockarna lagt upp rätterna på tallrikar i respektive kök men idag fick de ställa sig framför juryn och skära upp fågeln. Det var säkert ingen helt lätt uppgift och jag kan tänka mig att det stör lite att behöva lämna sitt kök den tiden detta tar, för direkt efter så ska det startas med nästa moment i tävlingen.

När det var dags för juryn att träda in i spelet så blev de en och en presenterade från scen och gick, under musik och applåder, med bestämda steg mot sina platser vid det långa jurybordet där det var dukat med vita dukar, vinglas och vattenflaskor. Det var en, eller rättare sagt två, mycket namnkunniga juryer eftersom det var olika personer i juryn för de två tävlingsrätterna. Jag ska inte ge mig på att nämna några namn för då glömmer jag garanterat någon eftersom det vimlade av kända kockar på Stockholm Waterfront idag.

Nästa moment handlade om Skrei. Skrei är en torskfisk som lever i Barents Hav och som vandrar ner till Norges nordkust för att leka på vintern. Den har mycket länge varit viktig för fiskenäringen i Norge och sedan ett tag så hör man mer och mer om den i matlagningssammanhang. Jag har en känsla av att kockarna över lag kände sig ganska bekväma med att tillaga fisk och det är bra! Det finns säkert en och annan mästerkock som kan ta åt sig äran för att det har blivit så. Även här så häpnade man över kreativiteten och den stora variationen. Jag är grymt imponerad av alla deltagarna!

Så, vid en tidpunkt så är det färdigtävlat och klart! Jag satt i publiken och var jättenervös fast jag egentligen inte hade någon klar favorit och därmed egentligen inte behövde vara engagerad utan bara lugnt lita på att juryn tagit rätt beslut. Det var väl vibbarna av allt som försiggick i lokalen som påverkade sinnesstämningen, eller så är det så att man känner av nervositeten i rummet och förstår den så väl från andra sammanhang.

Nu var det i alla fall dags för prisutdelningar. Årets kocks VD, Hanna Halpern kom upp på scenen och samtalade med, bland andra näringsminister Annie Lööf. Sen var det dags för två viktiga pris. Det ena gällde en viktig fråga, nämligen denna om varför så få kvinnor är med i de stora sammanhangen när det kommer till matlagning. Frida Ronge fick Karin Franssons Mentorspris som en motiverande och inspirerande chef som ska ge tjejer inspiration att ägna sig åt kockyrket och så gick ett pris till den av restaurangskolans elever, tillika medhjälpare i tävlingsköken, som utmärkt sig lite extra. Tobias Cucarano som jobbade i Martin Brags kök tog hem priset. Grattis!

Men nu, The real deal.

Brons – Jesper Bogren!   Silver  – Martin Brag!

Prins Carl-Philip var prisutdelare och han fick ett brev i sin hand med juryns motivering till vinnaren. Han har tydligen självinsikt för när han fick brevet i sin hand så sa han ”-Nu ska jag ska läsa detta… det kan gå hur som helst” 🙂 För det fick han glada applåder. Det gick bra och han sa…. ”Vinnaren är FILIP FASTÈN”!!!! Jubel!

Juryns motivering:
”Med stil, känsla och med en mästares förfinade handlag lyfter Filip Fastén fram råvarornas naturliga smaker och egenskaper. Genom ett utomordentligt kockhantverk har han skapat ett stycke modern svensk gastronomi. ”

Filip var den gladaste mannen jag har sett på länge, han jublade och slängde sitt förkläde ut i publikhavet, han kastade sig om halsen på prinsen och kramade honom, sen öppnade han en flaska champagne som han sprutade vilt omkring sig. Glädje på riktigt! Det bredaste leendet på länge! GRATTIS  FILIP FASTEN!!!