För några år sen köpte jag en grönsaksnyhet i affären. Den verkade spännande och god och jo då, spännande blev det på sitt sätt. Jag stekte den och tog en tugga, den var jättegod! Efter några tuggor till så tyckte jag att det smakade lite rökt och det var ju också en pikant smakbrytning. Men den där biten som jag tuggade på verkade dock lite seg, den ville liksom aldrig ta slut så jag spottade ut den och vad fick jag se…? EN FIMP! Det var inte trevligt nånstans! Snacka om att inte vilja äta mer den dagen.

Jag mailade till tillverkaren och berättade om fyndet jag gjort och de ville förstås ha det där föremålet skickat till sig för de ville väl se om jag verkligen talade sanning. Som plåster på såren så fick jag liten muta. Och då menar jag liten. Jag fick kuponger för 300 kronor på produkter från företaget och det tycker jag var väl snålt för den otrevliga händelsen. Jag skulle kanske kontaktat någon tidning i stället så de kunde braska ut nyheten men, orka. Nix, det fick vara.

På tal om plåster och om äckelpäckel i maten så måste jag då berätta detta som hände när jag gick på gymnasiet. Det var potatismos och korv den där dagen och det är ju alltid gott. Vi tog för oss av maten och högg in med god aptit. Det första som hände var att min kompis fick ett använt plåster på sin gaffel mitt i moset. Snacka om aptitdödare! Vi gick in till köket och visade vad vi funnit i maten och kokerskan blev förskräckt och utbrast ”- Åh, där är ju mitt plåster! Vilken tur att jag inte tappade nageln också för den är lös!”

Ja jisses, tänk att få en tappad nagel i munnen när man äter sin mat! USCH! Då är ju till och med en gammal fimp bättre får jag nog säga. 😉