En enda otrevlig människa

Här kommer några sköna vyer från förra veckans vandring i Stockholm. Vi promenerade i regnet i Gamla Stan, faktum är att alla gånger jag har varit där så har det regnat eller snöat. Alla gånger utom en, då åt vi en saffransglass i vårsolen vid en staty av Evert Taube.

Jag har visat delar av detta härliga hus tidigare men det är värt en repris. Det lite skeva och vinda huset vid Sven Vintappares Torg.

Undrar hur gammalt huset är och om någon bor där...

Undrar hur gammalt huset är och om någon bor där…

Det finns visst ett café på bottenvåningen.

Det finns visst ett café på bottenvåningen.

Jag ser att det finns ett café i huset, det måste vi besöka nästa gång vi är i Gamla Stan. Om någon som läser detta vet något mer om huset så hör gärna av er. Gränderna i Gamla Stan är ju berömda och omsjungna och här är en av dem.

En av gränderna

En av gränderna

Efter dagens promenader i stan var det dags att bege sig till Centralstation, lösa ut sina tunga, otympliga resväskor och sätta sig på något café en stund. Jag skulle bara titta in på stationens toa och då träffade jag den första och enda otrevliga människan på hela resan.

Han jobbade i grinden in till toan och jag hade sett honom där när vi lämnade i väskorna i boxarna fyra timmar tidigare. Det kostade tio kronor att gå in och jag lade två femmor i myntinkastet och han blev jättearg på mig och sa något om att folk inte kunde fatta hur man skulle bete sig. Automaten tog nämligen endast emot tior. Det kom en ung tjej efter mig och jag vet inte vad hon gjorde för fel men till henne sa han att hon var dum och pekade mot tinningen! Kul kille. Jag frågade honom om han inte hade funderat på att byta jobb. Inte så snällt kanske, men han bör väl försöka att tygla sig när han jobbar i offentlighetens tjänst även om jag kan förstå att det kan vara frustrerande.

Okey, jag fattar att det måste vara ett själadödande jobb att stå i ett rum utan dagsljus och titta in i svart kakel och på kissnödiga människor dagarna i ända. Det är väl på riktigt ett skitjobb utan motstycke, men det är ju trots allt inget brott att gå på toa på Centralen, brått kan det vara, ja, men inget brott.

Nåväl, den lilla incidenten får man ha överseende med. Så småningom rullade tåget in på spår 12, vi fick våra platser och for hemåt mot tågbyte i Göteborg och sen vidare med Öresundståget mot Varberg. Det gick som på räls.

Sen avslutade jag resan med att göra bort mig en smula. Jag skulle vänta på Varbergs Station med väskorna medan Karlsson hämtade bilen som stod parkerad en bit bort. Jag väntade ett tag och snart kom det en bil och jag var övertygad om att var den jag väntade på. Utan att titta på chauffören så öppnade jag bakdörren och la in väskan.  Då hörde jag en mansröst förvånat säga ”-Ska du åka med oss?” Eh, nnnej, det ska jag inte, sa jag snopet. Sen skyndade jag mig att ta ut min väska igen och bad så hemskt mycket om ursäkt för mitt tilltag. 😀 Precis då svängde Karlsson upp bakom oss och hon blev lika förvånad hon och undrade om jag plötsligt fått skjuts utan att berätta det. Så jäkla pinsamt men samtidigt dråpligt! Vi skrattade så vi kiknade, tårarna rann och flabbet ville aldrig ta slut. Jag hoppas att mannen som lät så förvånad och nästan lite förnärmad också skrattade när chocken släppt och han berättade detta för den han satt där och väntade på denna fredagskväll. 🙂 Ja jisses!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s