För cirka tio dagar sen så var jag på besök i huvudstaden och när jag är där det lätt till hands att jag slinker in på Fotografiska. Fotografiska har en speciell plats i mitt hjärta, det är en skön plats vid vattnet, mitt i Stockholmspulsen nära Slussen, Söders höjder och Gamla Stan och det finns alltid många fina utställningar att se. Dessutom jobbar Henrik, min son, där så det känns alltid aktuellt att gå dit.

SJ hade hittat på lite nya tågtider, vilket inte är helt ovanligt, så jag kom till Stockholm fyra timmar senare än beräknat. Regnmolnen hade hunnit lägga ett lock över stan men med paraply så traskade jag i alla fall från Slussen till Fotografiska. Denna vackra men lite gråa vy fick jag se mellan husen på vägen till mitt mål.

Efter den plaskiga promenaden var det skönt att komma in i den varma, torra, ljusa och livfulla shopen inne på Fotografiska och sen ta sig vidare till utställningarna. Mitt största mål för dagen var att se Sebastiao Salgados utställning Genesis.

Så här presenterar Fotografiska själva Sebastião Salgado.

”Sebastião Salgado är en av vår tids mest respekterade bildjournalister. I över fyrtio år har han dokumenterat människans villkor. Hans senaste verk Genesis är en åtta år lång resa till platser och människor som hittills har undgått att påverkas av den moderna civilisationen. Utställningen är designad och curerad av Lélia Wanick Salgado och är Salgados kärleksbrev till vår planet, en hyllning till vårt ursprung och en påminnelse om vad vi har att förvalta.”

Det finns mängder, cirka 240, fantastiska naturbilder av Salgado hängandes på väggarna inne på Fotografiska så man kan gå där länge och njuta av all den härliga fotokonsten och de ibland hisnande bildäventyren. Det är en stor och omfattande utställning och jag blir ödmjuk både av att se den storslagna naturen och av Salgados hängivna arbete genom åren.

Salgado har vistats i många olika delar av världen i sina naturskildringar. Det finns bilder från stort skiftande miljöer som hav, djungler, savanner, karga klippor och snötäckta vidder.

Jag är ingen konstkännare men jag uppskattar mycket att gå och titta på vackra bilder och jag tycker att det ofta är lite andäktiga miljöer inne på konstutställningar av olika slag och Fotografiska är inget undantag. Det är alltid roligt att vara i sammanhang där man inte är riktigt ”hemma”, där man bara kan iaktta människorna som brinner för sina jobb och intressen och insupa atmosfären lite från ett utifrån-perspektiv.

En av de bilder som fascinerade mig allra mest var bilden nedan. Titta riktigt noga.

Ser du mannen till vänster på bilden? Han som klättrar på den breda, raka trädstammen. Visst sätter det fart på fantasin! Undrar hur högt han har klättrat och vad han ska hämta. Har han ett ärende uppe i trädet eller roar han sig bara? Och kolla in de gigantiska bladen i grenverket. Underbart fascinerande foto tycker jag. Och var stod Salgado när han fotade? Spännande!

När jag besöker Fotografiska måste jag ju bara ta en titt in i Restaurangen, jag hade tänkt att äta här denna fredag men eftersom tåget rullade in i Stockholm fyra timmar senare än beräknat så blev det lite ändringar i schemat. Jag nöjde mig denna dag med att kika in, titta på den regniga utsikten och på allt gott som fanns att köpa.

Jag gillar ju Paul Svensson som basar över Fotografiskas restaurang och hans tanke om att sätta grönsaker och rotfrukter i centrum av måltiden och att servera ekologiska och närproducerade varor i stor utsträckning. Han är inte ensam om det för all del, det är ju en god trend i gastronomi-Sverige idag och det är både sympatiskt och nödvändigt, men han är absolut en av föregångarna. Att Paul Svensson dessutom vill att våra barn i skolan ska ha bra, vällagad och genomtänkt mat och jobbar för det, gör ju inte saken sämre.

Lite smått och gott från restaurangen på Fotografiska

På vägen ut tittade jag också på Karolina Henkes vackra bilder av barn som bär kläder gjorda av naturens material. Det är fascinerande att se hur barnen liksom blir ett med naturen i bakgrunden.

När jag kom ut hade det slutat att regna och solen hade bestämt sig för att göra mig sällskap på min promenad mot någon T-banestation. Jag säger hej då till Fotografiska för denna gången men jag är snart här igen!