Det stod vegetarisk lasagne på skolmenyn och jag hade sett fram emot en dag med fartfylld matlagning och fullt ös vid dietspisen. Så blev det inte.

När jag skulle byta om i morse så tog jag ett steg bakåt, där stod det en sko som jag trampade snett på och olyckan var ett faktum. Det gick som en blixtsmärta på bredsidan under foten, jag landade på en bänk och kände direkt att detta inte kommer att gå över så snabbt.

Det gick bara inte att stödja på foten och från vårt omklädningsrum har vi en brant trappa upp till köket och utgången. Jag fick ta mig till hissen kanske tjugo meter bort. Jag behövde ett stöd, men kryckor fanns inte att tillgå i närheten så jag fick hasa mig fram med hjälp av ett moppskaft som min arbetskamrat hittade. Jag hade ont men situationen blev så komisk så både jag och mina två arbetskamrater skrek av skratt mitt i smärtan och mina tårar rann av både smärta och skratt på samma gång.

Väl uppkommen till bottenplan hade min andra arbetskamrat hämtat en rullstol, vårt kök är placerat på ett äldreboende så det var inga problem. Det kändes liiite udda att åka rullstol (det var min första rullstolsresa någonsin) genom äldreboendet och min ”snälla”  arbetskamrat föreslog att vi kanske skulle beställa ett rum på boendet på en gång. Det är tur att humorn kan vara med i vardagsdramatiken, det blir mycket roligare då mitt i eländet.

Jag fick skjuts till akuten, rullstol in och sen fick jag lägga mig på en brits och bli körd till röntgen och ner igen. Det känns verkligen skitdumt att bli körd runt så när man är frisk för övrigt och van att ha ett bra tempo varje dag och att alltid klara sig själv, men jag fick lära mig lite nytt som till exempel att det finns 5 heltidsanställda personer som hela dagarna kör patienter mellan de olika enheterna på sjukhuset och att man inte får tömma ut gipsvatten i de vanliga avloppen för då slammar de igen.

Jag var inne på sjukan i ca 4 timmar och blev väl omhändertagen hela tiden. Till sist kom en ortopedläkare in och kände, klämde, vred på foten och ställde frågor. Han tyckte att det där med moppskaftet var lite roligt och han sa; -Du ska få ett par kryckor för det verkar vara lite krångligt att släpa runt på ett moppskaft 😉 När han sen skrev ut mig så kunde han inte riktigt hålla sig för skratt och inte jag heller, så där bidrog jag nog till lite glädje på akutmottagningen.

Jag har aldrig behövt att hoppa på kryckor förut så det var en ny upplevelse, inte så lätt till en början men jag har redan fått lite snits på’t. Det är två senor som har fått stryk, om de är av eller ”bara” uttänjda vet de inte så jag ska dit igen om en vecka och är sjukskriven i två. Nu gör det ganska ont så nu blir det kudden och en värktablett, samt insmörjning med heatlotion och MSM, en varm socka på och förhoppningsvis en god natts sömn.

Jag är så tacksam att det inte hände förra veckan inför Stockholmsbesöket! Fy vad jag skulle blivit ledsen om jag hade missat allt det roliga som jag sett fram emot så länge. Tur i oturen kan man kalla det!