Fettisdagen alltså! Jag hade faktiskt ingen som helst koll på detta men inom en och en halv timma efter det att jag började jobba i morse så hade jag blivit upplyst om vilken dag det var två gånger av olika personer OCH blivit bjuden på en semla av en tredje! 🙂

På eftermiddagen hade jag chansen att bli bjuden på ytterligare en av min snälla dotter, men en semla på en och samma dag räcker för min del. Två om året är ungefär vad jag brukar äta i semletider. I alla fall så fick vi en mysig stund vid köksbordet med två goa kompisar som kom och tog en fika och förgyllde tisdagseftermiddagen lite.

På min första arbetsplats så serverades det semlor som dessert två gånger i veckan under fastetiden och då var det också möjligt att få sig en hetvägg. En hetvägg kallas det när man serverar semlan i en tallrik med varm mjölk och kanske kanel eller någon annan krydda på. Jag har inte smakat på detta, för om det är något jag verkligen inte gillar så är det när bröd blir lite blött. (Undantaget är dopp-i-grytan på jul :)) Hetvägg är dock säkert fortfarande en delikatess för en del människor även om man (i alla fall jag) i stort sett aldrig hör talas om det numera. Det var säkert så förr att brödet många gånger blev lite torrt och behövde mjukas upp lite och då passade det bra att ta lite kokande mjölk till hjälp så fick man lite värme och lenhet också i kalla februari.

Det kivas och bråkas ju alltid om att semlorna kommer fram för tidigt i affärerna. Redan vid jultid så kan man få se fastlagsbullar, som de ju också heter, i kyldiskarna. En del tycker att det är för hedniskt att äta semlor så tidigt medan andra jublar över att få sätta tänderna i delikatessen. Vän av ordning förfasar sig och menar att var tradition ska ha sin tid och man inte ska äta semlor innan tiden är inne, men idag fick jag lära mig att det minsann i så fall är lika ohyfsat att äta semlor efter fettisdagen som före. Så det så! 😉

För min del får ni äta semlor året runt om ni vill men jag nöjer mig med en eller två semlor om året. Och noll hetväggar.

Fotoakutens foto. Fotograf Stefan Beskow