Idag serverade vi en fantastiskt god fisksoppa till lunch på skolan. Till soppan har vi alltid bröd, ost och smör och denna gången premiärbakade vi bröd till våra 500 gäster, elever och personal! Det är så roligt och vi får så mycket god respons från både ungdomar och vuxna på skolan. Lycka!
Igår satte vi en nätt liten deg på 12 liter vatten, 20 påsar torrjäst, 22 kg vetemjöl, 8 kg rågsikt, 2 flaskor sirap och 4 liter mjölkfritt, flytande margarin. Det blev närmare 75 liter deg att jobba med.
En bröddeg som heter duga!
Degen östes upp i bleck som var smorda och mjölade och sen ströddes örtkryddor och flingsalt över degen som fick jäsa en stund i rumstemperatur innan den åkte in i kylen över natten.
På jäsning
Dag två fick bröden stå ute i rumstemperatur en stund innan de gräddades. Doften som sprider sig vid brödbak är så ljuvlig. Jag tror att det är en ursprungskänsla som vittnar om hemtrevnad, värme och överlevnad.
Jag tänker att det inte är så länge sen historiskt sett, bara drygt hundra år sen, som det faktiskt kunde innebära överlevnad för ens familj om man hade lite mjöl, vatten och en sprakande eld så man kunde baka bröd och ge barnen något att äta när magarna kurrade som värst. En eld som också gav värme när vintervindarna ven utanför stugknuten här på våra kalla breddgrader. Jag tror att den känslan är nedärvd genom generationer.
Det var inte många som valde köpebröd på skollunchen idag 🙂
Vid dagens lunch på skolan så fick jag lite bekräftelse på tankarna ovan. Många var lyriska över det nybakade, fortfarande ljumma brödet och vi fick så många positiva kommentarer, som till exempel: Nybakat bröd – det är kärlek! Och: Nybakat bröd – Vi går på världens bästa gymnasieskola!
Det värmer och gläder hjärtat hos en matmor!
sandahls matprat 