Den var inte snygg och såg definitivt inte speciellt aptitlig ut, men en jordgubbe var den.

Och så här såg den ut i jämförelse med sina jordgubbskompisar

Jag var väl inte ensam om att tycka att den såg lite grotesk ut eftersom ingen hade förbarmat sig över den och tagit hem den. Den låg kvar i den närmast tomma jordgubbshyllan och såg lite ensam ut. Kanske plockade någon upp den och tog med den hem senare, vem vet. Hursomhelst så blev den i alla fall fotomodell här i syberspace! 😉

Fotomodeller blir också lokalodlade tomater från Bua, de smakar som tomater ska smaka! Den riktiga tomatsmaken glömmer man ibland när man köper tomater på vintern men från och med nu får det vara att köpa tomater som inte smakar som tomater ska.

Så är jag lite mallig över att jag fick syn på, och fick foto på, denna gröna personlighet som snart ska spela sensommarserenader för oss – Benjamin Syrsa i egen hög person! Han satt på ett oxelblad med en liten kompis och glodde trött. Kanske var han nykläckt, jag vet inte riktigt hur det går till när syrsorna ser dagens ljus. Skygg var han inte i alla fall.

Nu är jag trött, och det kan man väl få vara efter en hel veckas slit och släp… så Go’natt! I morgon är en annan dag. En dag som också kommer att vara full-laddad förhoppningsvis med mest positiva ting, men det är tveksamt just uti-detta-nu. Men sussa sött, efter regn kommer solsken! Puss!

 

 

 

Vy mot Gamla Stan, taget precis utanför uteserveringen på Fotografiska. Den här fantastiskt fina bilden togs av Henrik i går kväll och den platsar även på en vägg inne på Fotografiska om du frågar mig. 🙂

Vilken ljuvlig sommarkväll vi hade runt om i Sverige i går och idag blir det ännu en solig, het dag! Det blir strax fika i skuggan på gräsmattan och jag tror att jag ska svänga ihop en enkel björnbärspaj.

Bilden tillhör Henrik Sandahl Bengtsson

Mitt i natten är det – typ.

Dagen har varit underbart sommarsomrig! Vi har badat i svalkande, salta, härliga Västerhavet, vi har ätit en god sommarsallad på båten. En sallad med härliga, nyskördade grönsaker och skivor av grillade korvar från småskaliga producenter i södra Västergötland.

Vi har slumrat en stund i skuggan, språkat med goda, goa grannar, sen fixat en smakrik pizza och njutit av sommarkvällens skit-i-måstenas-mentalitet!

Tanken är – bara vara, lev i nuet, morgondagen kommer, var så säker – men här och nu är vi här och nu. Så lev!

Känn på livet och fundera på hur du vill ha levt ditt liv en dag. En dag så kan du inte välja längre, men nu kan du, så gör gärna dina medvetna val medan tid finns.

Älska livet och ta det på allvar. Gör det bästa av varje dag, det bästa för dig och för dina medlevare.

That’s all. Puss & Kram!

Jodå, det är tydligen sant. Denna skylt finns någonstans däruppe i Malung under dansbandsveckan. Mycket kan man behöva i dansens virvlar, samt före och efteråt. Man får säga att det är en hyfsad sortering av bra-å-ha-grejer i sammanhanget 😉

Jag hoppas att det har varit övervägande roligt under dansbandsveckan i Malung och att det inte varit alltför många kärlekar som spillts till olycklig sådan. När många människor fröjdar i sådana sammanhang kan ju allt hända så var rädd om det du har och om dem du bryr dig om. Gräset är sällan grönare på andra sidan så, be cool!

 

Förra året satt jag vid TV-apparaten på sommaren och tittade på Grillmästarna på TV 4. Det lyfte aldrig utan var ganska tråkigt, helt enkelt. Det var först i finalen som det blev rafflande!

Jag som sitter där och tittar på matlagningsprogrammen och är ganska lättflirtad och tycker att det mesta är bra, satt förundrad efter varje avsnitt av Grillmästarna och analyserade varför i hela friden det var så intetsägande. Upplägget var ju ungefär som andra program i samma genré, men som sagt, jag blev aldrig engagerad.

De var två duktiga och trevliga kockar som var domare, Melker Andersson och Christian Hellberg. Programledare var Lisa Lemke som också är en duktig kock och det var en sak som störde mig lite i konceptet. Hon kunde väl också varit med och bedömt maten, hon som är matkreatör och kokboksförfattare med mera. Men hon fick bara lov att vara nån sorts kuttersmycke istället för att avsmaka och ge sin professionella bedömning. Dessutom så var det ofta experter inkallade i de olika tävlingsmomenten så ibland var det fler domare än tävlande grillmästarkandidater kändes det som.

Men nu gott folk! Nu har det blivit mer avskalat, mer direkt och mer fokus på dem det ska fokuseras på – nämligen de tävlande. Grillmästarna är ett riktigt bra TV-program i år!

Christian Hellberg är kvar som domare, eller jurymedlem heter det kanske. Han är proffsig och vänlig med glimten i ögat och kan konsten att ge kritik på ett bra sätt, han kan tydligt få fram vad som krävs av de tävlande och ge konstruktiv kritik. Det är också roligt att Karin Andersson är med i TV igen. Hon sågs i Kockarnas Kamp förra året och är också hon en väletablerad, kunnig och charmig kock som kan sin sak när det kommer till matlagning. Jag har inte följt hennes framfart så mycket så det ska bli roligt att se henne i rutan i sommar.

Nu är det bara fem personer kvar i tävlingen av årets deltagare. Jag har en känsla av att veta vem av dem som har största chansen till segern och känns som en trolig vinnare. Jag har kanske fel så jag säger inget, den som varit bland de bästa hittills kan ju falla platt som en pannkaka till marken nästa vecka 😉 Heja alla!

HJÄLP! Jag behöver nånstans att kvarta när jag är på besök i underbara Stockholm!

Jag har ibland kunnat bo hos min son Henrik som har haft en del i en lägenhet i Solna, men nu finns det andra planer för den lägenheten och han måste finna ett nytt boende.

Han är en snygg karl på 29 år. Om du går in och söker på fb så är han faktiskt snyggare i verkligheten för på profilbilden där hade han sprungit något lopp i regnet och har hela skägget fullt av lera.

 

Det är mannen i mitten det handlar om, Henrik Bengtsson. Han har ett bra, spännande och roligt jobb som eventtekniker på Fotografiska i Stockholm där han har jobbat i drygt två år. Skötsam och ordentlig är han och bra på att laga mat! Dessutom hyfsat väluppfostrad om jag få säga det själv. (Det är ju jag som har gjort receptet… med benägen hjälp av pappan ;))

Jag måste berätta hur det gick till när han hamnade i Stockholm för sånt händer inte i verkliga livet, bara i sagans värld. Men det hände i Henrik Bengtssons saga… Han hade studerat och jobbat i härliga Gävle i ett antal år, studierna var över och arbetsplatsen drog ner på personal så han flyttade hem till Varberg och fick jobb här direkt. Till saken hör att han då, ganska nyligen, provjobbat på Fotografiska och ville till Stockholm, men utan jobb och bostad funkar det ju inte särskilt bra.

Nåväl, han skulle börja på sitt nya jobb här i Varberg den 1 mars för två år sen. Två dagar innan så ringde en kompis till honom och frågade om han ville ha ett rum i en lägenhet i Solna. Kompisen bodde där, någon skulle flytta och det blev ett rum ledigt. – Ja, det skulle jag vilja, men jag har inget jobb så det går inte, sa Henrik.

Dagen efter ringde de från Fotografiska och frågade om han ville ha jobb där! Okej. Klart!

Händer sånt? Inte ofta, men jodå, nu hände det! Att börja sitt nya jobb med att säga upp sig var inte helt populärt vilket man förstår, men ändå förstod alla poängen i det hela. Lägenhet och jobb i orten du vill jobba kommer till dig på två dagar. Och orten råkar vara Stockholm. Say no more.

Sen dess har han varit Stockholmare. Visst vore det roligt om han flyttade lite närmare hem, men den tiden är inte här och nu. Han är inte klar med Stockholm ännu och jag är lite smått förälskad i staden så jag tycker att han ska bli där ett tag till så jag har någon att hänga med när jag är i Huvudstaden! Och gärna bo hos, så hör av dig om du vet någon som vill hyra ut en lägenhet eller rum från typ början av september eller där omkring, och framöver.

Kontakta oss i så fall: Lämna en kommentar här på bloggen. Eller gå in på min facebook, (Anette Sandahl, Varbergs kommun) eller Henriks facebook, (Henrik Sandahl Bengtsson, Fotografiska) och lämna ett meddelande.

För sagan kan bli sann igen, lita på underverk! Det gör vi! 🙂

 

 

 

Ibland ska man få höra beskrivningar som gör att man baxnar! Vi var ett gäng tjejer mellan 20 och 85 som var ute och åkte och hade köpt med oss goda vindruvor som vi smaskade på i bilen.

En av flickorna i en av de yngre åldrarna tog en druva och utbrast: – Den var spänstig som en vältränad stjärt! Ja, vad ska man säga?! Den kommentaren var obetalbar! Den kommer att ge associationer när jag smakar på en druva nästa gång 🙂 Jag har aldrig i hela mitt liv hittills sett på vindruvor på det viset. Bevara oss väl. Men roligt var det!

Bara för att jag ständigt och jämt tjatar om min favorit ”Fem Peppar” så ska jag i detta nu högtidligen presentera densamma. 😉 Denna har jag själv blandat ihop för dels blir det billigare än att köpa den färdiga och dels kan man inte återanvända den förra pepparburken som köps med kvarn på. Det känns dumt att slänga den fina burken varje gång pepparn tar slut så jag blandar egen och tar en annan kvarn som jag kan återanvända.

Mina ständiga bundsförvanter: vitpeppar, svartpeppar, grönpeppar, kryddpeppar och rosépeppar! Passar till allt!