Lärkan har kommit och sjunger så vackert för oss! Solen skiner och himlen är blå, vad kan man mer begära?

Vi har suttit och fikat med toscabullar och blåbärsmuffins på altanen där det var 23 grader varmt och solen värmde så gott genom glasrutorna. Sommarn kommer nog i år också!

Ett nytt ord är också uppfunnet, vad sägs om detta? Centrifiguren istället för centrifugeringen 🙂 Och ett nytt uttryck har sett dagens ljus; ”De har inte huvudet på rätt skaft” 😀 Vi hade lite otur när vi tänkte idag så det blev en del felsägningar. Men roligt hade vi!

Idag har min fantasi flytt sin kos så jag tar till ett roligt citat som jag hörde i matsalen på skolan en onsdag för några år sen. En glad och mysig kille i årskurs tre på gymnasiet fällde denna kommentar :

”-Åh, det är fisk idag! Fisk blir man smart av, och är det nån som behöver det så är det fan jag” 🙂 

Kollade på Mia på Grötö nyss. Det slog mig att de båda kändisarna, Aschberg och Malmberg refererade till att de inte har ett riktigt jobb.

Vad i hela friden är då ett riktigt jobb, kan man undra. Kanske det som man kan försörja sig på antagligen, och det kan säkert både Aschberg och Malmberg liksom vi andra som har ett ”riktigt jobb”.

Jo, några kan leva gott på att göra sin grej och att leva det goda livet på sitt intresse och det är bara att gratulera till det! Några kan känna sig lyckligt lottade av att jobba med det de trivs med och överleva på det, utan några stora uthävor, och så finns det de som jobbar för jobbandets och pengarnas skull.

Det är inte så att vi alltid kan välja. Jobb växer inte på träd nuförtiden. Men i min omedelbara närhet är ”riktiga” jobb följande ; ekonomibiträde, kock, energimontör, ingenjör,eventtekniker, förskolelärare, konstnär, lokalvårdare, snickare, affärsbiträde, elektriker, byggnadsarbetare, skådespelare, fabriksarbetare, militär, undersköterska, fotograf, web-designer,  intranetutvecklare, studerande, läkarsekreterare, läkemedelskonsult, busschaufför, doktorand, byggnadsarbetare, lärare, rektor, pensionär, konsult, massör, murare… you name it. Alla är värdefulla i samhällets virrvarr och det är roligt med mångfalden.

Fettisdagen alltså! Jag hade faktiskt ingen som helst koll på detta men inom en och en halv timma efter det att jag började jobba i morse så hade jag blivit upplyst om vilken dag det var två gånger av olika personer OCH blivit bjuden på en semla av en tredje! 🙂

På eftermiddagen hade jag chansen att bli bjuden på ytterligare en av min snälla dotter, men en semla på en och samma dag räcker för min del. Två om året är ungefär vad jag brukar äta i semletider. I alla fall så fick vi en mysig stund vid köksbordet med två goa kompisar som kom och tog en fika och förgyllde tisdagseftermiddagen lite.

På min första arbetsplats så serverades det semlor som dessert två gånger i veckan under fastetiden och då var det också möjligt att få sig en hetvägg. En hetvägg kallas det när man serverar semlan i en tallrik med varm mjölk och kanske kanel eller någon annan krydda på. Jag har inte smakat på detta, för om det är något jag verkligen inte gillar så är det när bröd blir lite blött. (Undantaget är dopp-i-grytan på jul :)) Hetvägg är dock säkert fortfarande en delikatess för en del människor även om man (i alla fall jag) i stort sett aldrig hör talas om det numera. Det var säkert så förr att brödet många gånger blev lite torrt och behövde mjukas upp lite och då passade det bra att ta lite kokande mjölk till hjälp så fick man lite värme och lenhet också i kalla februari.

Det kivas och bråkas ju alltid om att semlorna kommer fram för tidigt i affärerna. Redan vid jultid så kan man få se fastlagsbullar, som de ju också heter, i kyldiskarna. En del tycker att det är för hedniskt att äta semlor så tidigt medan andra jublar över att få sätta tänderna i delikatessen. Vän av ordning förfasar sig och menar att var tradition ska ha sin tid och man inte ska äta semlor innan tiden är inne, men idag fick jag lära mig att det minsann i så fall är lika ohyfsat att äta semlor efter fettisdagen som före. Så det så! 😉

För min del får ni äta semlor året runt om ni vill men jag nöjer mig med en eller två semlor om året. Och noll hetväggar.

Fotoakutens foto. Fotograf Stefan Beskow

Ska det vara så fruktansvärt svårt att följa gällande bestämmelser? När man jobbar med oförpackade livsmedel så ska man enligt Livsmedelsverkets regler ha på hårskydd och man får inte ha på några smycken. Detta är att följa hygienreglerna för allas bästa. Vi vill inte ha hår i maten när vi äter ute och vi vill ha säker mat.

När vi har på oss till exempel ringar vid matlagning så ökar risken för bakterietillväxt i maten drastiskt. Tänk själv, du handhar livsmedel och har en ring på ett finger. Vad händer? Jo, det är riktigt mysigt för bakterierna! Under ringen är det fuktigt och varmt och bakterierna trivs utmärkt och förökar sig blixtsnabbt. Sen rör man runt i salladen med händerna, för det ser vi ju i alla kock-program att det är så man gör? Gott! Eller? Nja, inte om man vill äta mat som inte är kontaminerad, det vill säga smittad av bakterier.

Jag gick på saluhallen vid Hötorget i Stockholm i december förra året och blev riktigt besviken när jag såg att de allra flesta handlarna där gav fullständigt fan i den delen av hygienbestämmelserna som säger att vi ska ha mössa på när vi behandlar oförpackade livsmedel. Jag som själv är i branschen undrar ju då om de följer andra bestämmelser eller struntar i dem också. Som att tvätta händerna när man varit på toa, att ha handskar på om man har sår på händerna eller att mäta temperaturer så man har koll på kylkedjan och så vidare, och så vidare, i all oändlighet.

Jag vet inte hur du tänker kring detta men jag är ganska säker på att ingen vill bli sjuk när man äter ute, så till mina kollegor vill jag säga; fuska inte. Ta säkerheten på allvar och följ alla hygienbestämmelser. Det hjälper inte att du möjligen är lite snyggare utan mössa, för om maten blir kontaminerad och gästerna blir sjuka så är du ute i kylan. Men då kan det ju i och för sig vara bra att ha mössa på…;)

Hur gick det till när potatisskräcken kom till Sverige egentligen? Varför trodde vi plötsligt att man blir tjock och fet av att äta potatis?  I vår “moderna” västvärld, i den delen av världen där den vänstra hjärnhalvans logiska analyseringsförmåga vinner över alla spekulationer, så gick vi blint på myten om potatisens farlighet för figuren. Skrämmande.

För bara en kort minut sen i Sveriges historia så var potatisen en viktig del i människors vardag, kanske till och med den viktigaste för i denna fantastiska rotfrukt så kryllar det av nyttigheter som kolhydrater, protein, kalcium, järn, fosfor och c-vitamin. Detta är ju en rotsak som vi kan odla i stora mängder här på våra breddgrader och det var så klart en stor fördel för våra förfäder för då kunde de odla och förvara potatis så de hade mat att ta till under kalla vintrar. Potatisen gjorde säkert att man kunde överleva vintern och hade något att ge sina barn att äta.

På Irland var det oår och missväxt under många år på 1700-talet och då överlevde en stor del av befolkningen på grund av att det fanns potatis och mjölk att tillgå. Det var också så att potatisen räddade många sjömän från skörbjugg när de reste över de stora haven på grund av att potatisen innehåller en ganska stor del C-vitamin. Det gör ju även andra rotfrukter, till exempel kålroten som kallas Nordens apelsin.

Om vi också äter skalet på potatisen så får vi i oss viktiga antioxidanter, fibrer, zink och B-vitamin. Den potatis som finns i affärerna idag är ju nästan alltid tvättad, man kan knappt tro att den har växt i jorden överhuvudtaget, och det har den kanske inte heller, vad vet jag. Det kanske finns andra sätt att odla potatis nuförtiden. I vilket fall som helst så går det utmärkt att göra en potatisgratäng utan att skala potatisen och då får du med alla godsaker som döljer sig i och strax under skalet också. Klyftpotatis med skalet på är ju också en god rätt.

Proteinet som finns i potatisen är inte i någon större mängd, bara 2,1% men det är av hög kvalitet. Dessutom är potatisen 99,9 % fettfri om man nu vill fokusera på den sidan av saken.

Jag ska avsluta med att berätta en sann historia från förra sekelskiftet, kanske från omkring 1895 då min morfar var i tioårsåldern. Det hände sig i Marks kommun i Västergötland.

“Detta var alltså Albert, 10 år som var lite vrång för dagen och inte hade någon större lust att vara behjälplig sin mor Sofia. Hon bad honom att ta upp potatis när han ändå skulle gå ut.  Nä, det gör jag inte, sa Albert och gick ut. Efter en stund så gläntade han på dörren och frågade sin mor, – Om jag nu skulle ta upp potater, vilket jag inte ska la, var ska jag då i så fall ta dom?”  🙂 
Jag tror att mor Sofia fick in sina potater te meddan, (som är Marbo-dialekt och betyder potatis till middagen). Och jag tillhör inte de skräckslagna så jag fortsätter att mumsa på min favortiknöl!

…men stava aldrig aldrig med två L.

”Det lärde du mig när jag var liten, sa Sanna, varför var det aldrig nån lärare som lärde ut detta?”

Ja, inte vet jag. De tänkte väl inte på det eller så har de inte själva hört det. Men jag fick lära mig ramsan när jag var liten och vissa sådana små ordklurigheter hjälper ju en ibland när man inte kommer ihåg hur saker skulle vara. Som till exempel när det gäller tillverkningen av pappersmassa, ”Sulfit luktar skit och sulfat luktar mat, fast tvärtom…”. Om man känner att man har nån användning för det så här på lördagskvällen. 😉

Men nu… Partytime! Tjohoo!

Ibland händer det saker som vänder livet från en sekund till en annan. Plötsligt en dag dog en 40-årig mamma helt utan förvarning. Det var hjärtat som havererade av någon anledning.

Kvar stod två ungdomar utan sin mamma och med två olika pappor. Detta hände inte i min omedelbara närhet men inom min bekantskapskrets närhet. Låt oss bara hoppas att dessa två pappor är kloka personer som ser till att syskonen får fortsätta att träffas och känna varandra och stå varandra nära, och att fäderna kan hjälpa och stötta barnen i deras sorgearbete.

Vi bekymrar oss ofta om olyckor som kan hända våra nära och kära och det kan krama sönder hjärtat på vem som helst. Jag har många nätter genom åren legat vaken och oroat mig för allt som kan hända, men en klok person sa en gång att; ”Att oroa sig för något som aldrig hänt och som kanske aldrig kommer att hända är som att betala av på ett lån man inte har”.

Så sant. Så det är säkert bäst att pröva på att leva i nuet. Här och nu är allt bra, gör det bästa av livet när det pågår, för den dagen när det värsta händer, om det händer, så får man ta tag i det då. Livet är för kort för att slösas bort, så var rädda om varandra och var rädd om det du har när du har det.

Kram till alla där ute!