Vi var inte ensamma. Många tänkte samma tanke denna gråmulna decemberdag.

Ge-Kås Ullared. Dan för dan före doppare-dan

För ett antal år sen så var det en sanning att man kunde åka till Ullared dagarna före jul och att det då var helt tomt på folk i Varuhuset. Det var sant en gång i tiden men inte längre för något hände och statistiken vände radikalt. Kanske beror det på att det förr ansågs lite fult att ha köpt sin kläder billigt i lågprisladan men nu har ju Ge-Kås och Ullared fått lite mer status, tv-kändisar och allt som de är nuförtiden. Nu ska man veta att det är trångt i butiken strax innan jul och om man vill äntra Ge-Kås i dessa julrusch-dagar så är det bäst att vara beväpnad med tålamod och att hålla hårt i kundvagnen.

Det kan vara bra att hålla koll på kundvagns-numret

Jag har varit med om att ha blivit av med en fullastad kundvagn en gång i Ullared. Det var inte roligt. Du vet…man har funnit en massa roliga och trevliga gåvor och lite annat smått och gott innan jul, jag hade nästan handlat klart  och plötsligt var allt försvunnet för att jag ställde ifrån mig vagnen en stund, någon annan råkade ta fel och körde iväg med den. Man kan kanske tycka att en stor kundvagn borde gå att hitta någonstans på golvet, men nu pratar vi Ge-Kås i Ullared. Det är ingen vanlig affärsyta det inte, utan Skandinaviens största varuhus i fyra plan. Det är som att hitta en nål i en höstack, tro mig.

Välkommen till Ge-Kås i Ullared!

Vi fick med oss en hel del bra, men ännu hemliga, saker hem. Man får ju hjälpa tomten litegrann i dessa tider, det är bra att ha varit snäll när han knackar på har jag förstått. 😉  Det var hyfsat lugnt inne på varuhuset när vi kom klockan halv tio men det var ganska skönt att betala och gå ut vid halv tolv när vi var klara för då vällde det in folk. Vi trodde att det ösregnade ute när vi närmade oss utgången, men det var bara rasslet av mängder av kundvagnar som i en strid ström kördes mot entrén av förväntansfulla julshoppare.

Full fart mot härlig shopping! Jag tror nästan att det är ett litet glädjeskutt längst till vänster på bilden 🙂

Idag är det köket som gäller! Mycket goda grejer skall lagas och förberedas inför morgondagen, lite fikabesök ska jag också få, granen ska kläs, glöggen ska värmas och myset kan börja!

Jordärtskockan har inte mycket med julen att göra traditionellt sett men borde kanske ha det eftersom den kan skördas så länge det är fritt från tjäle i jorden. Det är det ju ofta här i södra Sverige och dessa skockor fick jag nyskördade strax innan jul! Jordärtskockan är en släkting till solrosen och solen dyrkas ju av oss nordbor men konstigt nog är jordärtskockan en ganska bortglömd rotknöl. Den har en speciell smak men oj, så mycket gott man kan göra av den. På engelska heter de Sunroots.

Nope. Inte invasion från yttre världsrymden – utan jordärtskockor

Som tur är så har jag snälla grannar som delar med sig av godsakerna som de odlar. Jag fick en hel påse av dessa fina skockor idag (tack Sven-Olof), skockorna ska delvis bli soppa, de är goda som en smaksättare i potatismos, jag ska ugnsbaka dem och sen får jag googla för att få lite goda tips om hur man tillagar läckerheterna.

Under min senaste Stockholmsresa så blev jag serverad en fantastisk liten jordärtskockspuré som tillbehör till kalvbräss på Restaurang Yolo i Djursholm. Den kom in tillsammans med, bland annat, en härlig äppelkompott, mmm, smakminnen.

Smakminne från Yolo i november 2014. Kalvbräss med jordärtskocka, äpple och curry

Jag har inte tillagat jordärtskocka så jättemånga gånger, den har varit lite av en doldis i min värld. Däremot har jag smakminnen av den och jag har fått berättat en historia kring jordärtskockan. När jag som ung tjej började att jobba i storkök så lagades allting från grunden till de 400 pensionärer och personal som vi servade med frukost, lunch och kvällsmat varje dag året runt. Allting lagades från grunden utom ibland kvällsmaten till de gamla.

Då och då hade vi pulversoppa, ibland av jordärtskocka. Smaken var helt klart lite udda men jag tyckte alltid att det var en god smak trots pulvret. Vi tänkte dock inte så mycket på halvfabrikat som något fult på den tiden. Då var det mer en lyx att kunna slänga ihop något snabbt av pulver. Som tur är så går det mer mot tillagning idag även om jag kan tycka att det går lite för sakta i den riktningen i det offentliga köket där jag huserar.

Den andra historien är lite annorlunda. När min mamma som ung flicka gick i Skolköket som det då hette (under första hälften av 1940-talet) så skulle eleverna tillaga en jordärtskockssoppa och till efterrätt en savaräng. Du vet, en sockerkaka som ska dränkas in med fruktspad eller någon sprit/likörigare variant, och sen serveras med massor av härliga frukter och bär och gärna med vispad grädde! Alla såg fram emot efterrätten såklart. Det var inte som nu. De var inte bortskämda med sötsaker som vi och våra barn är.

Först skulle jordärtskocks-soppan serveras. Den blev en chock för flera av flickorna som inte känt dessa smaker innan och inte tyckte om dem.

Om du inte äter upp så får du ingen efterrätt! Den härliga efterrätten?!? Och jag får inte smaka? Jo, om jag tvingar i mig soppan och alltid kommer att kväljas av bara ordet jordärtsskocka om det så går 70 år tills jag smakar den nästa gång?

Fel metod om du frågar mig. Vi ska aldrig tvinga någon att äta upp. Det blir inte bra. Mat ska vara njutningsfullt. Nu finns det de som inte tycker att mat är så himla viktigt och inte behöver vara så fantastiskt varierande och det är okey, men vi måste alla ha vår näring för att må bra. Mat får inte förknippas med tvång, det blir fel, tro mig.

Jag bjöd min mamma på jordärtskockssoppa drygt 65 år efter händelsen och hon tyckte att den var god. Hon fick savaräng till efterrätt också. Tvinga inte någon, lek fram lusten till mat istället om det behövs..

Jag hade tänkt att fira inledningen av jullovet med lite bubbel som jag har på kylning. man vet ni vad? Feber och bihåleinflammation var vad jag fick istället. Nåja, shit happens, jag får kurera mig och sova i ett dygn så ska jag nog må bättre sen.

Jag följde min läkares rekommendation med receptbelagt nässpray och Ipren. Jag satt uppe ”ända” tills klockan tio och kollade på musikprogrammet ”Tack för musiken”,  eftersom en av mina favoriter, Peter Jöback var där!

Jag har följt Peter Jöback och hans karriär genom åren och han är en av mina favoritsångare, alla kategorier. Mot slutet av programmet stämde han upp i låten ”Halleluja” som är en tung sång av Leonard Cohen. Jag njöt i fulla drag och sen hände det……

Från att ha varit fantastiskt så blev det bara bättre! Tommy Körberg trädde in och gav ytterligare  en annan dimension till ”Hallelujha”. Så bra!

Nu ska jag sussa sött i så många timmar som behövs. Natti!

Juldofter

Japp!  Årets ”Dessertmästarna” är tillända och det var en man med rötter i Varberg som tog hem det. Grattis Joel Lindqvist! Chokladpastej med ostron- & porterglass, havtornskräm, stekt choklad och syltad citron. Spännande!

Alla som delar/ följer och gillar SandahlsMatprat är med i dragningen av dessa fina vinster. Jag sammanställer och drar vinnarna när juldagsmorgon glimmar! Helst vill jag att ni delar och följer förstås!

2 stycken av Bh-Pias kalendrar för 2015

Dessa kalendrar gynnade Musikhjälpen 2014 och jag är glad över att jag kunde bidraga med detta lilla. Även lite ger någon någonstans chansen till ett bättre liv. Bh-Pias, det vill säga Pia Abrahamsson’s, devis är ”Jag anser att alla förtjänar underkläder som passar deras kroppar” och hon fortsätter, ”I Bh-Pias kalender 2015 vill vi visa att skönhet inte är kopplat till en persons vikt, ålder eller kön”. Hon, teamet och kalendern drog in 107.050 till Musikhjälpen! Bra jobbat i dubbel bemärkelse!

Signerade böcker. En av Michael Bindefelt och två av Helén Andersson.

Dessa fina, signerade böcker kan ge skön inspiration, glädje, framtidstro, livskunskap och lite jävlaranamma på julledigheten och under det kommande  året.

Så följ gärna Matprat! Gilla och dela på Fb går också bra. Det kommer fler fina vinster.

Efter att ha tittat på och bidragit till Musikhjälpen i år, så har jag återigen insett hur viktigt det är att någon bara bryr sig. Man må tänka att det inte är betydelsefullt att skänka bara några kronor för att det är en liten summa eller en liten gest, men många bäckar små bildar en stor å och tillsammans gör vi skillnad!

Jag har varit med i ”Läkare utan gränser”  ett tag och nyligen gick jag med i ”Amnesty Internationell”. Det är så lätt att hjälpa till att göra skillnad för människor världen över, ingen kan rädda alla men alla kan göra något. En hundralapp gör stor skillnad någonstans.

Nästa år vill jag vara mer delaktig i Musikhjälpen. Kanske blir det en insamling eller något event här på Matprat, vi får se. Det vore häftigt och roligt att kunna vara med where the action is och att kunna hjälpa till att göra en positiv förändring för någon någonstans.

Jag hoppas att du är med mig då!