Ärendet för Stockholmresan denna gången handlade för ovanlighetens skull inte om mat alls. Nej, det var ”Fantomen på Operan” som stod på agendan.

Min dotter och hennes kompis har sedan många år tillbaka varit fans av The Phantom. Vi har sett filmatiserade versioner och en gång var vi i Danmark och såg föreställningen live på ”Det Ny Teater” i det dejlige Köbenhavn.

Nu var det dags för en uppsättning på Cirkus i Stockholm och huvudrollsinnehavaren heter Peter Jöback! Jag har följt Peter genom hans karriär och uppskattar hans röst och hans bredd i musiken väldigt mycket, så det var inte svårt för mig bestämma mig för att köpa dessa efterlängtade biljetter till julklappar förra året.

Stockholm bjöd på fantastiska vyer denna novembervecka.

Vinter!

Snökaos, stod det i tidningarna. Om man inte behöver passa tider eller ta sig hit och dit på viss tid så var det mest mysigt, tycker jag. Mysigt som gäst i vinterlandskapet. Vi promenerade lite i Gamla Stan. Vi tog tunnelbanan till Mariatorget och tog en bit mat på Kalf & Hansen.

Men sen blev det lite nervöst. Vi skulle ta oss till Djurgården och Cirkus. Bussarna hade slutat gå på grund av vädret och till taxi’s växel kom man inte fram. Det började närma sig starttid på föreställningen men hur skulle vi ta oss dit? Snacka om tur… när vi kommer ut från restaurangen så smyger det upp en taxi i snötystnaden. Vi viftade och kollade om han var ledig. Det var han! och vi hoppade in i taxin. Det blev en skumpig färd på Stockholms gator. Den frysta snömodden skrapade mot bilens underrede och taxin gled och kanade mot snövallarna på gatans sidor. Spännande, men vi kom fram i god tid!

På väg upp mot Cirkus!

Ren och skär lycka! Där sitter jag på bänkrad nr 17, flankerad av några av de viktigaste personerna i mitt liv, mina barn. Den häftiga föreställningen börjar. Musiken dundrar in, och när Peter Jöback tar första tonen i sin roll som Fantomen denna kväll så tar Sanna min hand och vi bara njuter av föreställningen.

Vi gick sen det mesta av vägen tillbaka till stan. Snöfallet hade slutat, det var skottat på gångbanorna, visserligen halt, men sååå fantastiskt vackert och stämningsfullt!

Ändlöst vackert!

Utsikt från Cirkus – ett vintrigt Gröna Lund

Min pappa har lämnat oss, han har lämnat detta jordelivet, 86 år gammal.

Lev ditt liv levande, så länge du kan!

En dag fick jag ett telefonsamtal om att min pappa blivit ”lite sämre”. Vad det nu betyder… Jag ilade dit bara för att förstå att han verkligen blivit sämre, och att det hade skett ganska snabbt.

Jag kom in på pappas rum på äldreboendet, han har varit dement i några år, och jag förstod plötsligt vad ”lite sämre” betyder. Han låg där och ville inte vakna.

Läkaren kom in. Sjuksköterskan kom in. Undersköterskan kom in. De började prata om ”början till slutet”. Jag var helt oförberedd.

Vi vakade i sex dagar och sen var det plötsligt över. Det var över, lika plötsligt som det kom och man är alltid lika oförberedd.

Vinterljus

Du är saknad, pappa. Du är saknad och älskad och kommer alltid att så förbli. Du har alltid gjort allt för oss och gjorde så in i det sista. Du har lämnat oss fysiskt, men ditt engagemang, din kärlek och din omtanke och tanke finns alltid med oss.

Vi ser dina händers verk i allt omkring oss och vi är alla så djupt tacksamma för det du gett oss, det vi fått med oss. Din kärlek till naturen och djuren har präglat oss och vi följer dig alla i den andan.

Det finns alltid ett ljus i mörkret

Nu är det din tur att vila i frid, pappa. Du har uppfostrat oss och gjort oss till starka individer som står på egna ben, nu klarar vi oss själva. Du har gjort allt rätt pappa, och du gjorde rätt som tog steget och gick vidare mot ljuset.

Vi älskar dig, genom alla tidevarv. Alltid. Genom evigheterna.

Sov i ro. Kanske ses vi igen!

Ett sagoland. Det sagolandet är mitt barndomshem, mina föräldrars livsverk. Kärlek!

Det är inte varje dag man får möjligheten att vara med på en disputation i konst- och bildvetenskap! Och det är inte varje dag som ens syster blir godkänd för sin 220 sidor långa avhandling i ämnet och nu kan titulera sig Filosofie doktor i konst- och bildvetenskap! Stort grattis söstra min, vi är jättestolta över dig!

Tid. Vad är det?

Jag fick den stora äran att ordna maten till festen på kvällen och eftersom min syster är vegetarian sen många år tillbaka så blev det en härlig vegetarisk buffé. På bordet fanns det ett surdegsbröd från Kustbageriet i Varberg och ett hembakat fröknäcke samt en cheddar från Kvibille. Det fanns en jordgubbssallad med brieost och en sallad med stekt halloumi, fröer och tranbär.

Vacker och god sallad!

Solroskärnor, pumpafrön, halloumi, rödlök, spenat, tranbär och savoykål i skön förening.

Jag hade också gjort en potatissallad med sparris och vaxbönor dressad med en vinägrett, en len mango- och currysås och en fetaostkräm.

Det vattnas i munnen…

En stor generös skål med oliver av olika sorter fanns på buffén och så hade jag stekt gröna ärtbiffar med rödlök och en bönbiff av stora vita bönor, kidneybönor och falafelkryddor. Tyvärr missade jag i hastigheten att plåta både biffar och oliver men du får tänka till dem på serveringsbordet.

Efter maten blev det kaffe och en ljuvlig dessert som min systerdotter hade komponerat.

Mjuk och len vaniljkräm och lemoncurd toppad med knaprig crunch och färska blåbär. Mycket gott!

Det blev en fantastiskt rolig fest som jag kommer att minnas länge. En once-in-a-lifetimehändelse. Återigen grattis Ann-Louise! Fantastiskt bra jobbat!

Collage från dagen!

Joråsåatte.

Björnbären började mogna för några veckor sen. Och de fortsätter fortfarande att mogna. Gött liv! Nu är ju inte jag någon bärplockare av rang, men min son är en sådan så nu är kylen full av sylt, marmelad och chutney av det svarta guldet från dikesrenarna.

Eller hur!

Dessutom så är datumen inne för att släppa hundarna koppelfria nu… så vår lilla Nexus, 1 år gammal, har varit ute och skuttat i det fria i skogen med omnejd i kväll.

Han… luktade… INTE… så… himla…gott… när han kom hem. Närmare bestämt så luktade han på ren svenska koskit! Vi har badat honom lite. Det tyckte han inte så där särskilt mycket om, men med lite mutor i form av kött så funkade det hyfsat. Han får nog, detta till trots, det vill säga trots den diffusa kodoften, sova bredvid sin matte i natt också.

Det har trots allt hög mysfaktor. Det är värt mycket. Och det är livet på landet!

Då var han liten valpis. Nu är han en riktig karl! Men fortfarande lika alert!

Idag drar vi till det dejlige Köbenhavn för att njuta av storstadspulsen, röde pölser, det danska språket och smörrebröd! Här är några visdomsord på vägen. Visdomsord som borde vara självklara.

Du är bäst i hela vida världen på att vara du. Lita på det!

Julkort har alltid varit en stor del av min jul!  Ojojoj vad jag har skickat många julkort genom tiderna, även om jag har lugnat ner mig liiite de senaste åren. Nu har jag stannat upp och tänkt efter lite. Förr var det mer, bara för att.

Nu är det viktigare med själva känslan av att få ett julkort. Någon har faktiskt bemödat sig att köpa/göra ett kort, skriva fint, kanske sätta dit ett juligt klistermärke, frankera och gå till brevlådan med det för att just jag ska få det. Det är värt någonting. Förr så lade jag dem i ett julkorts”fack” i en prydnad på väggen men nu gör jag annorlunda …

Årets första inkommande julkort!

Jag hänger upp fina men enkla band på en vägg och sätter dit korten med ett gem. Då blir julkorten en prydnad som jag kan njuta av hela julen, och njuta av att vi faktiskt har vänner och släkt som gjort jobbet för att vi ska få deras hälsning om en god jul! Det är värt något go’vänner! (Nu lät jag lite som Ernst, jag vet! Men jag gillar Ernst 🙂

Jag/ vi skickar också en hel del julkort. När man ändå ska köpa julkorten så tänker jag att man kan gynna goda saker så i år köpte jag kort från BRIS och Unicef. De är lite dyrare kanske men någon någonstans får lite hjälp på vägen. I detta fall är det barn och barnens rätt är väl ändå det värdefullaste man kan stödja.

Julkort från BRIS (Barnens rätt i samhället) och Unicef

BRIS, Barnens Rätt i Samhället och Unicef. Det är behjärtansvärda mål för pengarna. Jag valde också att göra lite reklam för Varberg och fästningen

Fästningen är ju en viktig del av vår stad och den har legat här och vakat över Varberg sen 1200-talet. Varberg var faktiskt Sveriges huvudstad under en kort tid då Magnus Ladulås huserade på Varbergs slott.

Ja, historiens vingslag infinner sig då och då. Alla har vi vår historia och den ska vi vara rädda om. Jag förstår mer och mer ju äldre jag blir hur viktigt det är att jag vet var jag har mina rötter. Att veta var jag kommer ifrån, vilka arv jag bär med mig är viktigt. Om man är uppmärksam kan man då se varför man agerar, reagerar och interagerar som man gör i olika situationer. Det kan också vara viktigt när vi möter människor från andra kulturer. Några kommer hit för att de vill, andra för att de måste men alla har sina historier. Ta vara på dem, det berikar! .

För första gången i Varbergs historia, och den är ganska lång… , delades det ut två pris på Visionsmässan idag. Ett för Årets Kreativa Medarbetare och ett för Årets Värdskapare.

Vi som jobbade i de tillfälliga tillagningsköken i våras var tillsammans med tolv andra aspiranter nominerade till Årets Kreativa Medarbetare. Och vet ni vad? Vi vann!

Snart dags att bli uppropad på scen!

Det är fantastiskt roligt att det offentliga köket och skolmåltiden för en gångs skull blir uppmärksammad på ett positivt sätt.

Prisade!

Vi fick faktiskt mycket cred för att vi rodde det hela iland på ett föredömligt sätt och det är bara att gratulera oss alla till utmärkelsen och att gratulera Varbergs Kommun till att de har så många duktiga, kompetenta och dedicerade medarbetare! Utan engagemang och lust till maten, till ungdomarnas och till barnens bästa så skulle det aldrig ha gått! Men vi gjorde det!

Årets Kreativa Medarbetare