För cirka tio dagar sen så var jag på besök i huvudstaden och när jag är där det lätt till hands att jag slinker in på Fotografiska. Fotografiska har en speciell plats i mitt hjärta, det är en skön plats vid vattnet, mitt i Stockholmspulsen nära Slussen, Söders höjder och Gamla Stan och det finns alltid många fina utställningar att se. Dessutom jobbar Henrik, min son, där så det känns alltid aktuellt att gå dit.

SJ hade hittat på lite nya tågtider, vilket inte är helt ovanligt, så jag kom till Stockholm fyra timmar senare än beräknat. Regnmolnen hade hunnit lägga ett lock över stan men med paraply så traskade jag i alla fall från Slussen till Fotografiska. Denna vackra men lite gråa vy fick jag se mellan husen på vägen till mitt mål.

Efter den plaskiga promenaden var det skönt att komma in i den varma, torra, ljusa och livfulla shopen inne på Fotografiska och sen ta sig vidare till utställningarna. Mitt största mål för dagen var att se Sebastiao Salgados utställning Genesis.

Så här presenterar Fotografiska själva Sebastião Salgado.

”Sebastião Salgado är en av vår tids mest respekterade bildjournalister. I över fyrtio år har han dokumenterat människans villkor. Hans senaste verk Genesis är en åtta år lång resa till platser och människor som hittills har undgått att påverkas av den moderna civilisationen. Utställningen är designad och curerad av Lélia Wanick Salgado och är Salgados kärleksbrev till vår planet, en hyllning till vårt ursprung och en påminnelse om vad vi har att förvalta.”

Det finns mängder, cirka 240, fantastiska naturbilder av Salgado hängandes på väggarna inne på Fotografiska så man kan gå där länge och njuta av all den härliga fotokonsten och de ibland hisnande bildäventyren. Det är en stor och omfattande utställning och jag blir ödmjuk både av att se den storslagna naturen och av Salgados hängivna arbete genom åren.

Salgado har vistats i många olika delar av världen i sina naturskildringar. Det finns bilder från stort skiftande miljöer som hav, djungler, savanner, karga klippor och snötäckta vidder.

Jag är ingen konstkännare men jag uppskattar mycket att gå och titta på vackra bilder och jag tycker att det ofta är lite andäktiga miljöer inne på konstutställningar av olika slag och Fotografiska är inget undantag. Det är alltid roligt att vara i sammanhang där man inte är riktigt ”hemma”, där man bara kan iaktta människorna som brinner för sina jobb och intressen och insupa atmosfären lite från ett utifrån-perspektiv.

En av de bilder som fascinerade mig allra mest var bilden nedan. Titta riktigt noga.

Ser du mannen till vänster på bilden? Han som klättrar på den breda, raka trädstammen. Visst sätter det fart på fantasin! Undrar hur högt han har klättrat och vad han ska hämta. Har han ett ärende uppe i trädet eller roar han sig bara? Och kolla in de gigantiska bladen i grenverket. Underbart fascinerande foto tycker jag. Och var stod Salgado när han fotade? Spännande!

När jag besöker Fotografiska måste jag ju bara ta en titt in i Restaurangen, jag hade tänkt att äta här denna fredag men eftersom tåget rullade in i Stockholm fyra timmar senare än beräknat så blev det lite ändringar i schemat. Jag nöjde mig denna dag med att kika in, titta på den regniga utsikten och på allt gott som fanns att köpa.

Jag gillar ju Paul Svensson som basar över Fotografiskas restaurang och hans tanke om att sätta grönsaker och rotfrukter i centrum av måltiden och att servera ekologiska och närproducerade varor i stor utsträckning. Han är inte ensam om det för all del, det är ju en god trend i gastronomi-Sverige idag och det är både sympatiskt och nödvändigt, men han är absolut en av föregångarna. Att Paul Svensson dessutom vill att våra barn i skolan ska ha bra, vällagad och genomtänkt mat och jobbar för det, gör ju inte saken sämre.

Lite smått och gott från restaurangen på Fotografiska

På vägen ut tittade jag också på Karolina Henkes vackra bilder av barn som bär kläder gjorda av naturens material. Det är fascinerande att se hur barnen liksom blir ett med naturen i bakgrunden.

När jag kom ut hade det slutat att regna och solen hade bestämt sig för att göra mig sällskap på min promenad mot någon T-banestation. Jag säger hej då till Fotografiska för denna gången men jag är snart här igen!

Halsont, feber och och en trist förkylning stoppade mig från action idag. Sömn är bästa medicinen sägs det så jag stannade till sängs det mesta av dagen. Mina bästa vänner var Aloe Vera Gel och Kan Jang, honung och svart vinbärssaft.

   

Kanske var det för sent att börja boosta när det väl brutit ut men det känns i alla fall bra att hälla i sig vitaminer och örter som ska kunna lindra förkylningen lite. Nu väntar kudden igen för som sagt, sömn är bästa medicinen.

Efter en dag som mest bestått av sittande vid datorn experimenterandes, så är jag ganska trött och lite frustrerad. Jag har försökt mig på det där med hemsides-skapande och lite annat smått och gott men om man kör fast så är det svårt att ta sig loss på egen hand om man är en teknisk katastrof som jag är. Men hjälp finns att få så håll utkik efter min nya domän snart här på Sandahls Matprat. Mycket spännande är i antågande.

I morgon bär det av på utbildning och det kommer att bli mycket matnyttigt inför framtiden. Bäst att ladda med papper och penna och en hyfsat pigg hjärna. Så… God natt!

Bilden och texten är lite otydliga men budskapet desto tydligare! Det är hög till att höja statusen för våra bönder. Hur ska vi, konsumenter och restauranger få bra produkter till våra kök och matbord om inte det ges goda möjligheter för bönderna att tjäna sitt levebröd på att odla bra mat och föda upp friska, välmående djur?

Bra där, Mathias Dahlgren!

Jag är inte helt säker men jag tror att artikeln är hämtad från Tidningen Land, septembernumret 2014, som är rykande färskt! Jag återkommer om detta. Garanterat!

Denna dagen har varit full av intryck. Det är svårt att sortera allt som hänt så idag bjuder jag bara på dessa bilder från härliga Balgö en ljuvlig septemberkväll.

Var rädda om varandra!

 

… festligt att du lever än. Så lät texten på en sång redan på 70-talet. Och vet du vad? Den texten håller än!

Innan jag kom iväg till Stockholm i fredags så fick jag sitta i en tågvagn på Göteborgs Central i tre timmar och tjugo minuter innan vi kunde komma iväg. Något tåg hade rivit ner en ledning någonstans så det var hej hopp tvärstopp. Men, men, jag skulle inte på kurs förrän dagen därpå så det var lugnt. Jag såg det som lite egentid och meditation.

Igår när jag skulle resa tillbaka till Västkusten så gick det som en dans. Ända tills vi var nästan framme i Götet. Då var det banarbete och vi rullade fram i ca 30 km/timma. Underbara SJ, de måste bli lika förvånade varje gång de upptäcker att de har räls ;D

Många av oss hade anslutningståg att passa så vi satt som på nålar men personalen sa i högtalarna att de andra tågen skulle vänta på oss så vi behövde inte stressa. Bra! Vi tog våra väskor och gick och ställde oss vid dörrarna så vi skulle kunna kuta det värsta vi hade till anslutningstågen när vi väl var inne på Göteborgs Central.

Jo tjena! Det var ett lååångt tåg vi satt på och vet ni vad? Det fanns inte perrong så det räckte till hela tåget?!?! Utanför min dörr var det ca en meter ner till marken. Jag hoppade ner och sprang men det var mission impossible att hinna när man skulle springa förbi tretton tågvagnar, kryssa mellan människor som inte hade det minsta bråttom och med en stor tung väska att släpa på. Det var bara att vinka adjö åt Öresundståget som försvann söderut och gå in och boka om biljetten.

Nåja, helgen i Stockholm var amazing och jag gillar trots allt att åka tåg. Man får ta det onda med det goda. Göteborgs central – mitt andra hem  😉

 

Koll på läget? Njaäe… inte i hela detta fallet. Jag sticker till Stockholm i morgon och jag har några punkter inplanerade och några hänger löst.

My number one är Restaurangakademien på lördag! Kurs med Fredrik Eriksson står det på schemat. Det ska bli sååååå spännande, roligt, pirrigt, givande, jag är helt säker på att det blir en det-lever-jag-på-länge-upplevelse! 🙂

I morgon blir det besök på Fotografiska där det pågår utställningar av bland annat Lisa Ross, Dana Sederowsky och Lu Kowski. Men mest av allt vill jag se Sebastiao Salgado’s  utställning Genesis! (bild nedan)

När jag ändå är på Fotografiska så missar jag så klart inte restaurangen där Paul Svensson är inspiratör och håller ett vakande öga på vad som serveras. Om jag har tur så är uteserveringen fortfarande öppen och solen är pigg och alert och kan skina ikapp med mig när jag sitter där och ler i glädjen över en helg i huvudstaden. 🙂

Och nu till det där med bristande koll på läget… På söndag står det på schemat att vi besöker nyöppnade Yolo i Djursholm på brunch. Ja, jag vet att köksmästaren där är med i kocklandslaget och jag vet vad han heter Jonas Lagerström men inte så mycket mer. När jag skulle tanka idag så möttes jag av följande affisch

Ja, så ser han alltså ut och på söndag ska han laga mat till mig! Fast inte frukost eller mellanmål på Statoil utan brunch på YOLO och inte har han en aning om det, kanske har han till och med en ledig dag, vad vet jag? Jag tänker mig i alla fall att det blir en fantastisk matupplevelse, för som om det inte vore nog med en landslagskock så har han ju en meriterad kollega som kreativ ledare på Restaurang YOLO i form av Jonas Lundgren som ni kanske såg i förra årets Kockarnas Kamp och som har kommit tvåa i Bocuse d’Or, matlagnings-VM! Det förpliktigar.

Jag är i goda händer kommande helg, var så säker! Läs om helgens upplevelser här på Sandahls Matprat dag efter dag! Jag ska nörda loss i hundraåtti i Gastronomins underbara värld, häng med vetja! Puss!

Det har verkligen inte funnits tid för bloggande hittills idag och nu är jag för trött! Det drar ihop sig till Stockholms-weekend och det är mycket som ska skötas de kommande två dagarna innan tåget går. Men… håll ut! Sedan blir det desto mer heta news från huvudstan!

PS Bli inte förvånade om ni får se mig dansandes på film snart 😉 DS

En ny vecka är här och den kommer att bli händelserik. Varje dag är fullbokad med både roliga saker och måsten. Sommaren som har gått har varit mer än rimligt dramatisk så jag hoppas på lite lugn och ro men det ser inte ut som att det finns att få under de närmaste månaderna heller. Men det händer många roliga och spännande saker i min tillvaro också så det ska nog bli bra.

I kväll börjar en yogakurs för en mycket inspirerande ledare så nu ska jag bli ett under av smidighet! 😉 I morgon blir det coachning angående en ny affärsidé och på fredag sätter jag mig på tåget till Stockholm för en kurs på Restaurangakademien! Det blir ett besök på Fotografiska på fredag, för där är det flera fina utställningar som jag vill se och så får ju inte en nörd som jag missa Paul Svenssons skapelser i Fotografiskas restaurang.

På söndag innan hemfärden har vi också bokat bord för brunch på nyöppnade Yolo i Djursholm och det ska bli spännande! Yolo har också meriterade kockar som kan sin sak, vad sägs om Jonas Lundgren som inspiratör och kreativ ledare och Jonas Lagerström från kocklandslaget som köksmästare. Det bådar gott!

Jag har aldrig varit i den delen av Stockholm så det är tur att jag har Henrik boendes i huvudstaden så att han kan lotsa sin mamma! Ja, ni hör, det blir mycket att berätta om här på bloggen nästa vecka så titta in vetja!

Jag fick frågan; -Vad är den mysigaste matlagningen?

Nja, jag gillar ju att laga mat överhuvudtaget, men den mysigaste…?  Men svaret lät inte vänta på sig. Jag gillar höst och vinter i stort mått så följande måste bli svaret. Tänk dig det här önske-scenariot:

Ledig lördag eftermiddag. Frost eller lite snö i en blek vintersol visar sig utanför fönstret. Det är laddat med stearinljus och lyktor överallt på min inglasade altan. Att då köra igång uteköket med ett långkok i form av en gryta, stek eller en härlig köttfärssås som får puttra läääänge, det är livskvalitet det! Det blir lite immigt men man får glänta på fönstrena lite grann och tända gasolelementen en smula så det i alla fall håller 18-20 grader ute på altanen. Sen, när det börjar mörkna så tänder vi alla levande lågor på hela altanen.

Servera den ljuvliga grytan/steken/såsen och plussa på med ett fantastiskt, mustigt potatismos smaksatt med jordärtsskocka, smör och grädde. Kokt broccoli är alltid rätt och så en fräsch, underbar, frisk, fruktig sallad till, som lättar upp anrättningen och ger den en touch av sommar.

Och på tal om sommar… att steka nyfångad makrill i stearinljusens sken är närapå lika mysigt! Puss å Kram! 🙂