Minst en gång varje sommar ska man åka till Kulingens Glasscafè i hamnen i Varberg och köpa glassarnas glass, Kung av alla glassar. Den ska bestå av ett hembakat, sprött, gott rån, tre kulor glass, grädde, sylt och en chokladtopp!

Glassarnas glass!

Mina tre glasskulor smakade mummms! Det var en kula pistageglass, en magisk mandel och en pekannöt och kola. Mättande som en hel middag är den och fantastiskt svalkande och god en varm sommardag.

Sen tog vi en liten sväng till sköna Apelviken och beundrade det glittrande, blå Kattegatt där många badade, solade, surfade, paddlade bräda, lekte, cyklade, njöt och hade det gott. Vilken sommar Varberg har kunnat bjuda på i år!

Sommarhav!

Och som lite kuriosa: I Varberg heter det Appelviken och inget annat 😉

Dagarna är fyllda av allt möjligt som handlar om livet. Matprat förekommer också men har helt klart lägre prio just nu. Inte för att det inte handlar om mat dagarna i ända, det gör det, tro mig. Både folk och fä ska ha sitt. Det är ingen semester att ha semester.

Men tankarna snurrar och snurrar. Man vill göra det rätta för alla men kan inte påverka i den grad man vill. Det finns mycket att önska när det gäller äldrevård och demensvård. Maten är bra, personalen är snäll, men sen då? Finns det resurser för att stimulera och glädja våra gamla så bra det går? Får de den vård de förtjänar?

Snart är det val och just nu debatteras det en del kring de äldres vård för det kan ju fånga upp röster, men så fort valet är över så återgår väl pratet till det mer populistiska kan jag tro.

Jag ska i alla fall inte tiga still. Jag vill prata för dem som inte längre har ett språk eller en röst.

Vet du, att om man vårdar sin äkta hälft 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan när man är en gammal trött människa så kan man få 1.295 kronor i månaden! Plus gratis blöjor! Är det ett hån eller är det ett hån? Är det så vi vill att äldrevården ska se ut?

Jag bara undrar

.

Varberg i kväll: 91% luftfuktighet, 22 grader varmt ute, typ 26 grader varmt inne och vindstilla är inget som en inbiten nordbo som jag uppskattar eller ens klarar utan att krisa. Jag har härmed gått in i en kris!

Jag får väl lägga mig på det fuktiga, kyliga gräset eller möjligen sova på stengolvet i källaren. Eller bara på något vis ta mig igenom denna tropiska natt som tydligen överträffar nätterna i Kongo och Brasilien i luftfuktighet. Lite panik infinner sig. Alla fönster står på vid gavel men hettan dröjer sig kvar inne. Jag tar min kudde och går ut! Punkt nu!

Go’natt! Väck mig i oktober.

Jag besökte en kär person på ett äldreboende härom dagen. Jag var där när lunchen kom in och vi kunde sitta ute i solen och njuta av lite mat och av lite medhavd fika. Jag har varit där vid andra tillfällen när det har serverats mat och jag blir glad av att se att det är hemlagad och vällagad mat som serveras till de gamla på boendet. Idag var det köttfärssås och så fick de välja mellan pasta och potatismos.

God lunch på äldreboendet

Både pasta och potatismos är ju lättätet och det krävs ofta både till barn och till gamla. Det fanns färgklickar i form av rårivna morötter och lite ketchup på tallriken och de boende åt med god aptit fastän det var varmt och soligt denna dag. Idag var det mjölk till maten och vissa dagar serveras läskande saft.

Efterrätt kommer alltid in efter maten och oftast är det kräm med gräddmjölk som serveras.

Det är gott med kräm!

Idag var det blandad fruktkräm och alldeles säkert var den söt, len och god! Det är överhuvudtaget täta måltider för de äldre och det är bra. De orkar ju sällan äta så mycket men näringen ska till ändå och här behöver de aldrig gå hungriga eller sugna. Det är snart en ny fägnad på gång.

Frukost serveras under en lång period så att de gamla som bor här ska kunna ta sovmorgon om de inte vill gå upp i ottan. Sen är det förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika och ett lagat mål till kvällsmat. Senare, fram på kvällen blir det också kvällsfika för dem som vill.

Jag som är kock i det offentliga köket värnar mycket om att det ska vara bra och vällagad mat till våra barn, ungdomar, gamla och sjuka. Det är jätteviktigt att det aldrig slarvas med det någonstans! Dessa personer som jag har nämnt här kan ju sällan välja vad eller var de ska äta så vi som jobbar med den offentliga och vardagliga gastronomin måste vara deras taleskvinnor och talesmän och se till att de får mat av bästa kvalitet utifrån de möjligheter vi har att påverka inköp, näring, tillagning och smaksättning.

Det ska vara gott, näringsrikt OCH vackert! Både gommen och ögat ska få sitt och vi måste tänka på både form, färg, konsistens och smaker när vi komponerar måltiderna. Det är ett kreativt och roligt jobb vi har, och ett viktigt jobb! Jag är stolt över att vara en del av det stora gastronomiska vardagsundret som pågår i alla våra storkök runt om i hela vårt avlånga land 365 dagar om året!

Salladskantin till en förskola

Bloggen har tagit semester på grund av solsting. Återkommer när min hjärna har antagit rätt temperatur igen.

Solen gömmer sig en stund

Tills dess; Njut alla ni som älskare tropisk värme och ha förtröstan alla ni andra. Snart klagar vi på kylan igen 😉

Kväll att minnas

Jag satt och tittade på TV. Det fanns inget speciellt lockande att titta på utan det blev som det blev. Det pågick en film som jag vet att Henrik (min son ) tittat på mycket, fast det var länge sen filmen var ny och aktuell. Det var närmare bestämt typ, förra århundradet. Jag fick för mig att testa hans filmkunskap så jag sms:ade till honom följande mening;

”Sitter här och tittar på en gammal film och jag vill veta om du har koll på vilken filmkaraktär som sa; – Don’t follow the light.”

Ja, jag tänkte att han kan ju kolla vilken film som går på TV nu eller googla på vem som kläckte den filmkommentaren, men svaret kom reptilsnabbt! Han visste!

Svaret löd: Gollum, i Dead Marches! Snacka om att vara nördig men jag vet vem han brås på. Det är undertecknad. Inte för att jag vet något om film, men jag har andra nördområden så jag vet ändå hur nördarnas slipsten ska dras…  🙂 Och jag är stolt över det!

En bra stund senare slängde jag ur mig frågan vad hästarnas herre från samma film, alltså Sagan om de två Tornen, hette och det svaret kom lika snabbt – Skuggfaxe!

Detta är Blanco/Skuggfaxe från Sagan om de Två Tornen. Tyvärr finns han inte längre bland oss men i filmen är han Skuggfaxe, far av alla hästar.