Detta brevet låg i jobb-mailen i morse! Klart att man blir stolt!

De nominerade är….Alla på Kost & Städ som jobbade i de tillfälliga tillagningsköken i våras!

Kanske vinner vi, kanske inte. Det spelar egentligen inte så stor roll i ärlighetens namn. Men vi blev sedda och vi blev uppmärksammade. Politiker, chefer och allmänhet förstod att vi kan vår sak, vi brinner för vårt jobb och vi vill ge våra kunder, det vill säga barn och ungdomar, fantastisk mat varje dag.

Roligt! Det är inte varje dag som man får ”applåder” på jobbet, men idag var det en sån dag!

I morgon är det val och dags att gå och rösta. Att rösta är ju en medborgerlig plikt men ännu mer är det en demokratisk rättighet vi har.

Detta är det enda tillfället vi har att påverka hur vårt samhälle ska se ut, om vi inte själva vill och kan ge oss in i politiken förstås. Det är lätt att sitta i soffan och ondgöra sig över alla felaktiga beslut som vi tycker att politikerna fattar under valperioden så ta nu tillfället i akt och gå till vallokalen och säg din mening i morgon.

Om du vill ha en förändring – rösta på oppositionen, Om du tycker att det är bra som det är – rösta på alliansen, Om du inte riktigt vet vad du tycker – rösta blankt. Det tar inte många minuter att lägga sin valda lapp i kuvertet och sen lämna det till valförrättaren, men det är viktigt att göra det, tycker jag.

När man sen väl har röstat så kan man gnälla bäst man vill på alla knasiga beslut som fattas under valperioden, man har i alla fall gjort vad man har kunnat. Men om man struntar i att rösta så har man ju frånsagt sig rätten att säga sin mening. Är inte det dumt? Visst, man kanske tänker att ”inte spelar min lilla röst någon roll i det stora hela”, men jo! Många bäckar små, bildar en stor å.

Jag undrar om det är en generationsfråga det där med att gå och rösta. Jag är uppväxt under Palme och Boman-eran när det var fullt krig i debatterna. Då var det större skillnader mellan partierna, det var på den tiden när det fanns jobb åt alla. Så är det ju inte nu. Jag är uppväxt i ett arbetarhem i industribygden i södra Västergötland och där var det självklart att organisera sig och att gå med i facket när man fick ett jobb.

Tiderna förändras och politiken förändras i takt med tiden. Jag satt och lyssnade på partiledardebatten igår kväll och tyckte faktiskt att alla partiledarna skötte sig riktigt bra och var ganska tydliga. Det var roligt att lyssna på dem för det var inte så mycket käbbel som det kan vara när de kommer igång, men så leddes de också med säker hand av Anna Hedenmo och Mats Knutsson från SVT.

Jag går till vallokalen i morgon! Det blir en spännande dag och kväll innan vi vet resultatet av röstningen. Det blir jämnt, tror jag.

Hur i hela friden gick det till? Redan augusti.

Tiden flyger, men fast sommaren har gått fort så känns den ändå som en hel livstid. Jag har, på grund av sjukdom i min närhet, lärt mig en hel del om livet, om mig själv, om andra människor och om relationer. Om hur vi reagerar och interagerar. Om det mellanmänskliga spelet.

Vissa erfarenheter hade jag helst sluppit att få men som bekant får man inte välja vilka erfarenheter som ska komma i ens väg och tur är väl kanske det. I alla fall så har jag konstaterat att jag ska följa linjen i min hand, jag ska inte stå där en dag och vara bitter över att jag inte vågade ta steget mot mina drömmar.

Livet är för kort för att slösas bort på saker som inte ger livskvalitet. Livet är för kort för att slösas bort på tankar som inte leder framåt. Livet är för kort för att slösas bort på relationer och saker som bara är energitjuvar.

Livet pågår här och nu. Lev det väl.

När man bor på landet så är man inte speciellt van vid att det händer grejer inom promenadavstånd. Men idag så var det visning av en gammal väderkvarn som har tjänat trakten med att mala sädeskorn till mjöl i flydda tider. Vi kan tycka att det är länge sen men i själva verket är det kanske bara ett halvt sekel sen detta var verklighet.

Den varsamt renoverade Kvarnen i Trönningenäs

Det var en strålande vacker juli-eftermiddag och det kom folk från när och fjärran för att titta in i Kvarnen och få känna historiens vingslag. Utanför var det en minimarknad med försäljning, det såldes kaffe med dopp och så var det en ung flicka som spelade vackert på flera olika instrument. Vi fick också gå in i Kvarnen och få en inblick i hur sädeskornen blev till mjöl då det begav sig.

Så här kunde det se ut

Idag pratar man om sociala medier och vi nutida människor kommunicerar via facebook, twitter, instagram, bloggar och allt möjligt men för bara knappt trettio år sen så var det brevledes och telefonledes man pratades vid. Då handlade det inte om sms och e-mail, utan det var väggfasta telefoner och postade brev som gällde. Man satt vackert stilla när man pratade i telefon och telefonsladden satt fast i väggen. Punkt! 🙂 Ytterligare trettio år tidigare så var inte telefonen var mans egendom utan då var det på kyrkbacken eller i handelsboden som man fick reda på vad som inträffat i bygden på sista tiden. Eller som här på Kvarnabacken!

I samspråk på Kvarnabacken

Tiderna förändras i ett rasande tempo, det är bara att hänga med. Men ibland är det bra att återblicka och fråga sig vad det är som egentligen, i själva verket är det som är viktigt i vår tillvaro och som vi vill eftersträva att uppnå. Man behöver ju inte välja det ena eller det andra, man kan plocka godbitarna från alla delar och skapa en bra mix av allt gott!

De senaste fyra dagarna har innehållit alla tillgängliga känslor. Skratt, gråt, komik, sorg, humor, misströstan, glädje, förtvivlan, trötthet, hopp, maktlöshet och allt annat som man kan tänka sig.

Det är det där med livet som kommer emellan, ännu en gång. Vi vet ju alla att livet är det där som pågår medan man planerar för framtiden. Kanske är det en bra idé att försöka sig på att leva här och nu, för en dag är det för sent vare sig man vill eller ej.

Inför valet i höst så smids det storvulna planer, man vill bygga en tunnel under Öresund, mellan Helsingborg och Helsingör och annat stort, vitt och brett. Visst, absolut, det är bra att ha visioner. En del talar om skolan och det är också bra. Men vem talar om äldrevården och demensvården? Vem vill något i de frågorna?

Där finns det massor att göra för att förbättra villkoren för våra gamla. De som har byggt upp den välfärd som vi lever i och de som har skapat förutsättningar för de yngre generationerna, alltså för oss och våra barn och barnbarn. Ska vi inte återgälda nu och ge tillbaka lite av allt det de gett oss, skapa bra förutsättningar och villkor så att de ska få ha det tryggt och bra på ålderns höst när både minnet och kroppen sviker. Inte ska vi också svika då?

Så kära politiker, det är bra att ni smider planer i stora sammanhang men glöm inte ursprunget, ge oss anhöriga möjlighet att göra det bästa vi kan för att skräddarsy bra lösningar så att vi kan skapa trygghet och en bra tillvaro för våra gamla i livets sista år. That’s all.

Jag vet att det är lite smått sjukt att tänka så, men vi är halvvägs. Om ett halvår så är det annandag jul. Då har vi kanske käkat en ny version av denna…

Egenhändigt dekorerad jultårta 🙂

På jobbet anammade vi erbjudandet om att få åka till Sylvi’s tårtor och få lära oss att baka vår egen jultårta. Det var roligt! Många glada skratt och aha-upplevelser erbjöds och tårtorna blev goda och överflödigt dekorerade. Inte alltid så himla snygga och definitivt inte speciellt politiskt korrekt dekorerade alla gånger, men fantasifullt och glädjefyllt smyckade.

Nu tar vi en sak i taget… först sommar, sol, grill och vattenmelon. Sen höst, björnbärsplockande, älgjakt och färggranna löv. Sen trettiotvå nyanser av grått. Efter det kan vi börja fundera på julakorv, fantasifulla tårtor, adventsljus och gran.

Men nu go’ vänner… SOMMAR!

Sommaräng

Ta vara på allt gott!

Lite av varje har dykt upp i min väg idag. Detta lilla visdomsord tog jag åt mig av någon anledning, jag vet att en del tycker att jag gör lite otippade och knasiga saker ibland och jag vet att min fantasi kan skena iväg med mig men, that’s me, på gott och ont.

Man är inte längre så ängslig för vad folk ska tycka och man har lärt sig att det mesta ordnar sig även om det kan kännas hopplöst ibland. Man vet vem man är, vad man står för och vad man kan och är en lite coolare katt än tidigare. Nu känns livet bra, och det känns som att det blir bättre och bättre en lång tid framöver.

Visst, man kan alltid drabbas av sorger, sjukdomar och bedrövelser, det kan man aldrig värja sig för eller komma undan, men just nu är allting bra och det är ingen idé att oroa sig för sådant som inte har hänt och kanske aldrig kommer att hända. Det är som att betala av på ett lån som man inte har och det är ju ganska onödigt.

Det var lite iakttagelser om livet vi lever här och nu, andra saker jag har lagt märke till idag är att vinbären börjar mogna och jag har provsmakat några av dem. Det är såååå gott!

Solmogna vinbär. Mums!

Jag har också konstaterat att den där danska delikatessen som vi köpte på torget på midsommarafton är utomordentligt god på ett grovt bröd med lite söta frukter till. Osten är lagrad, luktar inte jättegott men smakar desto bättre. Jag tycker att den kan skäras i små kuber och avnjutas som snacks ihop med lite kex, frukter, grönsaker och nötter då kommer smaken ännu bättre till sin rätt. Jag kan däremot inte riktigt räkna ut vad man ska dricka till som bär upp smaken på osten. Jag kollade upp detta och saxade följande från tidningen Sydsvenskan.

”Lämplig dryck: Till mildare lagringar av dansk ost, framför allt Danbo, är det perfekt med en kopp kaffe till. Till mellanlagrade rekommenderas fruktigt och livligt rött som Beaujolais eller torr cider. Till en nästan fotsvettig Danbo eller Havarti är öl och eventuellt en nationalsup standardackompanjemanget. Men försök med ett par lökringar och ett glas mörk rom – en sensation!”

En stöddig dansk med fruktigt sällskap.

På mina promenader stöter jag ibland på denna fascinerande, stiliga herre av rasen Highland Cattle. De går tre stycken i en buskig hage och de är så söta med sin lilla lugg och de ser så snälla och vänliga ut. Men man vill inte komma för nära de här hornen, eller hur?

Wow! Här snackar vi horn!

Söt och snäll ser den ut

Nu är det dags att ta sig ner till spisen så ingen tror att jag är på rymmen 😉 Hej svejs, grus och gnejs!

I morgon är det årets längsta dag. Vid Treriksröset och i Kiruna är det midnattssol och sen blir det mörkare och mörkare ju längre söderut man kommer. Här på Västkusten går solen upp cirka 04:15 och ner cirka 22:15. Häromdagen satt jag uppe i en stuga och skrev och till slut orkade jag knappt formulera mig längre. Jag tittade på klockan och den var snart midnatt, men detta var min utsikt. Inte undra på att man har svårt att gå och lägga sig! Och inte undra på att man inte fattar att det är mitt i natten.

Nästan midnatt den 17 juni 2014

Nu är det bäst att passa på att njuta av allt det vackra, varma, ljusa och gröna. Tids nog är det höst igen och det är dags att krypa in i stugorna och boa in sig. Det är också mysigt, men här och nu vill jag ta vara på dagarna som kommer och inte låta dem gå förbi utan att ha känt in dem och tagit vara på dem. För en som jag, som har levt och lekt mitt i naturen i alla mina dagar så finns det en stor ödmjukhet och en stor kärlek till allt detta vackra. Jag älskar hösten, våren och vintern också, men just där jag befinner mig i livet nu så är det trösterikt med det gröna som representerar livet och det som växer och gror.

Sommaräng

Midsommarafton i morgon, alltså. Då blir det den traditionsenliga turen till Varbergs Torg och alla delikatesser som finns där. Vi brukar åka in tidigt innan kommersen kommit igång riktigt och handla potatis, dill, gräslök, jordgubbar och lite annat smått och gott. Tidigt på morgonen när allt är snyggt upplagt och orört, när solen tittar upp över hustaken så är det så ändlöst vackert på Varbergs Torg. Hoppas att någon av odlarna har potatissorten Early Puritan för det är en av de godaste potatisar jag vet. Hoppas också att solen skiner på oss.

Men nu ska jag fixa lite mat. Det blir färskpotatis, en god sallad med grönt och frukt, romsås och grillad tonfisk. Här är ännu en bild på solnedgången häromdagen. Ser du hjärtat? 🙂

Hjärtlig solnedgång!

Livskvalitet. Ordet har väl inte hunnit bli slitet. Tyvärr så tänks det nog inte så mycket på vad som egentligen är livskvalitet. Kanske ska man ha uppnått en viss ålder eller ha fått omvälvande livserfarenheter med sig i bagaget för att uppskatta det vardagliga som guldkanten i tillvaron. Eller så har man bara en särskild fallenhet för det där med att ta till vara det fantastiskt underbara, vanliga vardagsundret och se att det är det som egentligen leder till lyckan. Det är inte helt lätt att definiera livskvalitet kanske, kanske räcker det med att få vara frisk. Fast det uppskattar man oftast inte förrän någon blivit sjuk. För vi strävar och strävar utan att riktigt veta vad vi strävar mot. Eller från.

Denna helgen, den första helgen på detta årets sommarlovet har innehållit livskvalitet i min värld. Jag har vilat, umgåtts med familjen, åkt båt, solat, gulligullat med en massa hästar tillsammans med min dotter och goda vänner, pratat med min kära son som bor i Solna, frossat i frukter och bär under en filt på en blåsig ö i havsbandet, skrattat och fnittrat lite och lagat lite god mat i mitt utekök.

Finaste!

Skummande hav

Sen dök det upp en kär person som skulle ut och fiska och som undrade om jag vill ha makrill om han drar upp några sådana. Tja, man får väl offra sig om det nu skulle bli så att han får en massa makrillar 😉 Vem är jag att säga nej till havets guld? Vi får se… kanske får jag ställa mig och rensa fisk om en stund. Kärt besvär i så fall!

Lyx!

Åtta och en halv veckors ledighet ligger framför mig som ett oskrivet blad. Lovet börjar visserligen med åska och kuling, men vad gör det? 🙂 Nu ska man ju först försöka att komma ner i varv, bli avslappnad, lugn och loj, röra sig långsamt och smidigt, lyssna på tystnaden, filosofera lite, lapa sol, gå i takt med vinden, ligga högt uppe på en klippa och iakttaga omvärlden. Bli en cool katt med andra ord.

Cool katt!

Samla kraft inför hösten, smida planer för framtiden, umgås med gamla och nya vänner, skriva färdigt de där påbörjade manusen som ligger i byrålådan, frossa i färska frukter, bär och grönsaker, rå om nära och kära, bada i havet, ta tåget till Stockholm, vara innovativ vid grillen, sitta på en sten vid en sjö i en skog, åka båt, sitta på altanen med Sanna och prata tills det ljusnar, dansa i gräset när månen ser på, sjunga för full hals så ofta som möjligt, filosofera med en sommarledig Henrik. Alltså – bara ha det gott, ta vara på alla guldkorn i vardagen, se storheten i varje ögonblick. Leva, med andra ord! Trevlig sommar alla!

Strandäng