Charaiveti – fortsätt vidare!

Att fortsätta vidare…

Ibland så får man besked som gör att takten och motivationen avstannar. Då plockar jag fram dessa visdomsord som jag tror att Buddha sa i något sammanhang; Charaiveti – fortsätt framåt!

En vanlig kväll har förflutit. Eller jag ska rätta mig, för ett år sen… eller förresten för ett halvår sen, så hade jag definitivt inte kallat den här kvällen för en vanlig kväll. Men efter sommarens galna, lite smått hysteriska, händelserika tempo av dramatiska och livsavgörande händelser så var det här en ganska vanlig kväll. På ett bra sätt. För tro mig…alla händelserika dagar är definitivt inte bra.

Men detta hände på Bra-sidan; En av mina nära fick möjlighet till ett nytt jobb som verkar bra. En annan av mina nära fick en lägenhet som verkar bra och en annan fick chans till ett boende som verkar bra.

Bra är bra! Jag har kommit igång med träningen och det är också bra. För mig kommer inte träning naturligt utan jag får komma på ett sätt att överlista mig själv att föra en regelbunden träning. Så jag har gjort slag i saken att gå till gymet varje vardag.

Då säger vän av ordning; – Du har feeel! Man kan inte träna varje dag, det är iiiinte bra för kroppen. Det sliter! Ja, absolut, men inte i mitt fall. För jag idiot-tränar inte. Jag är lat av naturen. Jag går till gymet varje dag för att det är det som händer som räknas. Lite rörelse är bättre än ingen alls. Den bästa motionen är den som blir av!

Den som är van att träna och tycker att det är lätt och normalt att motionera dagligen är lyckligt lottad, vi andra får kämpa på. Alla får finna sitt sätt. Mitt sätt är att gå dit så ofta som möjligt och att göra lite varje dag. Jag känner mig själv och vet att om jag ska boka in mig två gånger per vecka så kommer scenariot att vara följande; – Neej, jag tar det i morgon istället, nånting kom emellan idag … (om man ska träna i morgon,   imorgon är aldrig nu, eller hur?) Eller ; – Oj då, jag glömde bort att jag skulle gå till gymet… (Ja, för pinsamt nog är jag sån… )

Så därför go’vänner, Gör det bästa av varje detalj som du styr över. Ha det bra!

Japp, så var vi igång igen. Gymnasiets årskurs 1 har anlänt till skolan idag och vi har serverat ca 300 portioner köttbullar och makaroner. Det är alltid lika roligt att se vilka nya elever som vi får stifta bekantskap med och det ska bli kul och spännande att följa dem genom åren. Det är alltid några som man minns från första dagen och det är ofta de som är öppna och nyfikna och vänder sig till oss med frågor och funderingar.

Det är skönt att terminen är igång och att eleverna är på plats för det finns inget tråkigare än en skola utan elever. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är så kul att omge sig med tonåringar och unga vuxna. De är nog de roligaste människorna på jorden. 🙂 De flesta är öppna och nyfikna, spontana, humoristiska och fulla av framtidstro. Ja, jag vet att det är tufft att vara ung idag och jag vet att det finns unga som far illa också, men jag hoppas ändå att det jag säger är sant för de flesta av våra ungdomar.

I morgon kommer tvåorna och treorna tillbaka till skolan efter sommarlovet och det är alltid lika roligt att träffa dem igen. Om några veckor är allt vardag igen men just nu så kan vi bara njuta av att få återse alla. Det är fruktansvärt tråkigt att vi inte får fortsätta att laga mat i vårt kök, jag kan verkligen inte tänka mig att fortsätta jobba så här då vore jag inte sann mot mig själv, men tills vidare så får jag glädjas åt att få serva alla dessa härliga och fina ungdomar som kommer till vår matsal!

Nu ska jag packa och i morgon bitti bär det av till Kick-Off för en kurs i Grön Affärsglädje. Det ska bli spännande och jag är säker på att det blir mycket givande!

I morgon blir det antagligen inget inlägg här på bloggen, men senare ska jag dela med mig av det som jag har upplevt och som gett mig inspiration och en konkret handlingsplan för mina fortsatta öden och äventyr i gastronomins härliga och ofantligt outforskade land. Idéerna vill aldrig ta slut och det är antagligen bra även om min hjärna ibland är för flexibel för mitt eget bästa… 😉

Men nu som sagt: Dags att packa!

Min dotter och mina systerdöttrar tycker att jag och min syster har så knasig humor ibland. Vi skrattar så vi kiknar och de bara tittar på varandra lite menande och skakar på huvudet. De suckar lite lätt och muttrar något om den där Sandahls-humorn. 😀  Vi är nog ganska lättroade. Detta är till exempel roligt

Gammal reklam för strykjärn

Och det här

Inget flyt, det var ju korkat…. 

Det är roligt att skratta och vara glad så jag försöker mig på att göra det, och att vara det, så mycket jag kan. Man få göra sina val här i livet. Jag väljer glädje, kärlek och kreativitet! Vad väljer du?

Sommarlovet är slut. I morgon startar vi upp arbetet i köket igen. Tyvärr är vi nu tillbaka till att vara mottagningskök igen och det är inte roligt alls. Man ska laga mat i ett kök. Punkt!

Det ska i alla fall bli roligt att träffa arbetskamraterna igen och det ska bli skönt att komma igång i vanliga rutiner, men arbetsuppgifterna är inte så där enastående upplyftande när man helst av allt vill vara kreativ bakom grytorna.

Nästa vecka fylls skolan av elever, det ska bli skoj att träffa alla ”gamla” elever igen och så får vi bekanta oss med ett gäng nya ettor som börjar gymnasiet. De ser alltid lite vilsna ut i början och det är roligt att följa deras utveckling de tre år de går i vår skola. Från att vara unga, gängliga och lite ängsliga när de börjar ettan till att vara betydligt vuxnare, säkrare och frimodigare i slutet av trean (och i vissa fall fyran). Jag gillar tonåringarna och de unga vuxna. De är nog de roligaste människorna i världen att ha kring sig dagligen!

Nåväl. Jag har lite annat att se fram emot i höst. Min planering fortsätter och till helgen börjar jag på en utbildning som heter ”Grön affärsglädje”. Den ser jag mycket fram emot, den kommer att ge mig både bra kunskaper och många goda kontakter, det är jag säker på. Sen ska jag gå några kurser på Restaurangakademin i Stockholm och det är riktigt, riktigt spännande och lite pirrigt! Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på det 🙂

Det ska också bli roligt att vara en del i skolkockarna.se och se vart det leder och så har vi ju Årets Kock- delfinalen i Halmstad i oktober! Den stora finalen i Årets Kock 2015 kommer att gå av stapeln i Göteborg och det är ju enkelt och smidigt för mig som bor nära glada Götet!

Hösten blir nog bra, trots allt! Och till vintern är det dessutom final i Bocuse d’Or i Lyon! Heja Sverige!

Rönnbär – hösten är på ingång

Jag vill inte vara nån glädjedödare men ….sommaren går mot sitt slut. Jodå, vi har många fina, soliga dagar kvar att njuta av men vad gäller vårt båtliv så vet jag att det inte blir av att åka ut så mycket när all vardagslunk sätter igång igen.

Men i kväll så njöt vi för fullt! Det märks att semestern börjat tryta för det är båt-tomt i vikarna på Balgö men vi hade ändå sällskap. Eller som Henrik uttryckte det när vi skickade en bild till honom; ”Haha, lite skönt strandhäng” Och så här såg de ut, sköningarna 🙂

Kooolingar!

Vi tog en kort tripp ut till havs och hade endast med lite förtäring i form av pilsner, ölkorv och jordnötter. Det är allt som behövs efter ett sensommardopp i Kattegatt en ledig augustikväll. I alla fall när man snart ska hem och kolla på finalen av Grillmästarna och fixa lite gott tillbehör. Det blev lax och grönt i kväll.

Eftersom vi var allena på ön så tog vi oss friheten att bada näck och det känns lite olydigt, busigt och fritt. Vattnet var svalkande men ändå med såpass värme så att vi kunde plaska runt länge och väl utan att vilja kliva upp. Det var inte bara vi som gillade att bada, vi var i gott sällskap. 🙂

Svalka för en koool person!

Tänk så bra de har det, kossorna som får vandra fritt ute i havsbandet hela sommaren. Det är så mysigt att se dem i sin frihet! Det är så man ska leva, jag kan tänka att dessa djur kanske har det bättre än många människor i vår närhet. Det är ju lite konstiga lagar och regler här i vårt land. Hästar får inte gå ensamma, hundar får inte vara ensamma mer än 6 timmar men gamla människor, och förresten människor överhuvudtaget får man lämna ensamma hur länge som helst.

Det är bra att det skapas positiva lagar för djuren men kanske är det dags att öka resurserna inom människotänket också. Det krävs inte jättemycket, bara se till så att snälla och kloka personer kan komma och sällskapa ensamma människor och hjälpa till med enkla vardagssysslor eller bara fika och prata lite. Nu i valtider ska det ju skapas en massa nya jobb. Det kan inte vara rocket science att förena dessa båda frågor.

Minst en gång varje sommar ska man åka till Kulingens Glasscafè i hamnen i Varberg och köpa glassarnas glass, Kung av alla glassar. Den ska bestå av ett hembakat, sprött, gott rån, tre kulor glass, grädde, sylt och en chokladtopp!

Glassarnas glass!

Mina tre glasskulor smakade mummms! Det var en kula pistageglass, en magisk mandel och en pekannöt och kola. Mättande som en hel middag är den och fantastiskt svalkande och god en varm sommardag.

Sen tog vi en liten sväng till sköna Apelviken och beundrade det glittrande, blå Kattegatt där många badade, solade, surfade, paddlade bräda, lekte, cyklade, njöt och hade det gott. Vilken sommar Varberg har kunnat bjuda på i år!

Sommarhav!

Och som lite kuriosa: I Varberg heter det Appelviken och inget annat 😉

Dagarna är fyllda av allt möjligt som handlar om livet. Matprat förekommer också men har helt klart lägre prio just nu. Inte för att det inte handlar om mat dagarna i ända, det gör det, tro mig. Både folk och fä ska ha sitt. Det är ingen semester att ha semester.

Men tankarna snurrar och snurrar. Man vill göra det rätta för alla men kan inte påverka i den grad man vill. Det finns mycket att önska när det gäller äldrevård och demensvård. Maten är bra, personalen är snäll, men sen då? Finns det resurser för att stimulera och glädja våra gamla så bra det går? Får de den vård de förtjänar?

Snart är det val och just nu debatteras det en del kring de äldres vård för det kan ju fånga upp röster, men så fort valet är över så återgår väl pratet till det mer populistiska kan jag tro.

Jag ska i alla fall inte tiga still. Jag vill prata för dem som inte längre har ett språk eller en röst.

Vet du, att om man vårdar sin äkta hälft 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan när man är en gammal trött människa så kan man få 1.295 kronor i månaden! Plus gratis blöjor! Är det ett hån eller är det ett hån? Är det så vi vill att äldrevården ska se ut?

Jag bara undrar

.