Solen väljer att göra oss sällskap, fåglarna spelar sina serenader och vi blir bjudna på fantastiskt god mat av härliga, omsorgsfullt valda, lokala råvaror. Trevligt sällskap och goda grannar gör ju inte saken sämre! Vad kan man mer begära en ljuvlig försommar- kväll som denna.

Så här vacker var försommarkvällen.

I morgon kommer det upp ett recept på en fantastisk blåbärspaj som man inte vill missa! Jag har också fått möjligheten att få provsmaka en sån konstig sak som glass med smak av pepparrot och citron. Udda men fullt möjligt. Spännande är det i vilket fall som helst!

Men här en bild på den fantastiskt goda och lindrigt söta blåbärspajen som det kommer recept på i morgon.

 

Här kommer några sköna vyer från förra veckans vandring i Stockholm. Vi promenerade i regnet i Gamla Stan, faktum är att alla gånger jag har varit där så har det regnat eller snöat. Alla gånger utom en, då åt vi en saffransglass i vårsolen vid en staty av Evert Taube.

Jag har visat delar av detta härliga hus tidigare men det är värt en repris. Det lite skeva och vinda huset vid Sven Vintappares Torg.

Jag ser att det finns ett café i huset, det måste vi besöka nästa gång vi är i Gamla Stan. Om någon som läser detta vet något mer om huset så hör gärna av er. Gränderna i Gamla Stan är ju berömda och omsjungna och här är en av dem.

Efter dagens promenader i stan var det dags att bege sig till Centralstation, lösa ut sina tunga, otympliga resväskor och sätta sig på något café en stund. Jag skulle bara titta in på stationens toa och då träffade jag den första och enda otrevliga människan på hela resan.

Han jobbade i grinden in till toan och jag hade sett honom där när vi lämnade i väskorna i boxarna fyra timmar tidigare. Det kostade tio kronor att gå in och jag lade två femmor i myntinkastet och han blev jättearg på mig och sa något om att folk inte kunde fatta hur man skulle bete sig. Automaten tog nämligen endast emot tior. Det kom en ung tjej efter mig och jag vet inte vad hon gjorde för fel men till henne sa han att hon var dum och pekade mot tinningen! Kul kille. Jag frågade honom om han inte hade funderat på att byta jobb. Inte så snällt kanske, men han bör väl försöka att tygla sig när han jobbar i offentlighetens tjänst även om jag kan förstå att det kan vara frustrerande.

Okey, jag fattar att det måste vara ett själadödande jobb att stå i ett rum utan dagsljus och titta in i svart kakel och på kissnödiga människor dagarna i ända. Det är väl på riktigt ett skitjobb utan motstycke, men det är ju trots allt inget brott att gå på toa på Centralen, brått kan det vara, ja, men inget brott.

Nåväl, den lilla incidenten får man ha överseende med. Så småningom rullade tåget in på spår 12, vi fick våra platser och for hemåt mot tågbyte i Göteborg och sen vidare med Öresundståget mot Varberg. Det gick som på räls.

Sen avslutade jag resan med att göra bort mig en smula. Jag skulle vänta på Varbergs Station med väskorna medan Karlsson hämtade bilen som stod parkerad en bit bort. Jag väntade ett tag och snart kom det en bil och jag var övertygad om att var den jag väntade på. Utan att titta på chauffören så öppnade jag bakdörren och la in väskan.  Då hörde jag en mansröst förvånat säga ”-Ska du åka med oss?” Eh, nnnej, det ska jag inte, sa jag snopet. Sen skyndade jag mig att ta ut min väska igen och bad så hemskt mycket om ursäkt för mitt tilltag. 😀 Precis då svängde Karlsson upp bakom oss och hon blev lika förvånad hon och undrade om jag plötsligt fått skjuts utan att berätta det. Så jäkla pinsamt men samtidigt dråpligt! Vi skrattade så vi kiknade, tårarna rann och flabbet ville aldrig ta slut. Jag hoppas att mannen som lät så förvånad och nästan lite förnärmad också skrattade när chocken släppt och han berättade detta för den han satt där och väntade på denna fredagskväll. 🙂 Ja jisses!

 

Om man tänker vackra Stockholm så är sällan första tanken Tunnelbanan. Men kolla här:

Jag kan inte alls historien kring detta men om nån vet så berätta gärna.

Titta bara på takmålningarna. De som har gjort dessa konstverk måste ju ha hängt in nån sorts anordning under taket och målat. Imponerande! Det är en bit ner till det kalla stengolvet. Jag skulle fått svindel.

Jag vill gärna visa signaturerna. Detta målades 1985-86 så det har gått en tid. Cred till dem som gjorde det!

Det är spännande, det där med tunnelbaneundret. I alla fall för en lantis som jag, visst… vi har bussar men detta är ett helt annat fenomen och jag ska försöka att analysera det en vacker dag. Det är intressant att alla olika individer kliver på vagnen, alla står tätt, ingen säger ett ord, och alla lyckas att inte titta på varann precis som om de vore helt ensamma på vagnen. 🙂 Det är nog det mest fascinerande! Men om man ber om hjälp så finns alla där för en. Ingen är nån snorkfröken utan hjälper en till rätta om man bara vågar fråga. Alla är väl lantisar innerst inne, kan jag tro, och myten om Stockholmarnas kylighet vill jag konstant dementera.

Vi tog en sväng till någon saluhall, jag vet inte vilken men jag kollade in dessa individer.

Ojojoj! Så många gånger man stigit upp i ottan. Det har varit kyligt, halvdunkelt och grus i ögonen sådär runt första maj, men horngäddan kom in till Västkusten vid den tiden så det var bara att stiga upp och hälsa den välkommen! Näten lades kvällen innan och när ljuset började ta sig över horisonten så var det bara att ge sig ut i gryningen. Nu ska jag inte ta i så jag spricker, för jag stannade oftast på landbacken när det begav sig men det var ändå en spännande tid och en händelse som hälsade våren välkommen.

Horngädda är en väldigt god fisk. Den har grönt skelett så benen syns tydligt och det är lätt att bena ur den. Köttet är gott och vitt och jag när jag fick se dessa fiskar i saluhallen så inser jag att jag saknar denna delikatess. Får la springa till fiskdisken så fort det blir dagsljus igen!

Nästa skönhet! Håll i hatten…

Och en annan delikatess som är allt annat än vacker trots sitt snygga namn;

Det är roligt att gå omkring i saluhallarna och titta på alla delikatesser men jag har en invändning. Alla som jobbar med oförpackade livsmedel bör ha mössa på enligt Livsmedelsverket. Det är väldigt mycket slarv med detta i Huvudstaden och det är tråkigt tycker jag. Kom igen! Hur svårt kan det vara?

Håll ut en liten stund till. Jag vill bara visa två härliga bilder från Stockholmsmässan på framtidens väggmaterial!

Och kolla in Älghornet!

Det gäller att ta vara på alla guldkorn i vardagen!