Det är viktigt att barnen får en bra frukost både hemma och på förskolan. Jag har denna veckan haft ansvaret för frukosten på den lilla förskolan som vi servar och så här såg frukosten ut idag.

Fredagsfrukost på förskolan

När det är fredag så serverar vi kokta ägg och kaviar. Förr serverades också varm chokladmjölk till äggfrukosten, men det har blivit strängeligen förbjudet nu på grund av det myckna sockret i chokladen.

Två dagar i veckan är det grötfrukost och de andra två dagarna är det fil eller youghurt med flingor, havrekuddar eller mûsli. Varje dag serveras det också både mjukt och hårt bröd, smör och mjölk, ost och köttpålägg.

Så måste det till lite färg och krispighet och lite sötma så därför brukar jag skära upp någon grönsak som paprika, tomat eller gurka och så någon liten fruktbit. Det brukar bli tunna skivor av apelsin, melon, äpple eller päron.

Alla sinnen ska ha sitt och det är inte bara på finkrogarna man ska tänka på olika konsistenser och smaker utan även på förskolan och skolan är detta jättejätteviktigt! Vi måste presentera maten på ett tilltalande och omtänksamt sätt och alltid tänka på att den där lilla matgästen på förskolan och den där långa drasuten på gymnasiet är vår framtid och ska ha det bästa vi kan ge. Sen ska miljön vara välkomnande och trevlig också men det får vi ta en annan gång!. 🙂

Jag har fått ett nytt favorit-TVprogram. Köksmästarna! Nu är jag ju nördigare än genomsnittet när det kommer till mathantering av olika slag, men detta programmet är riktigt roligt.

Sveriges Mästerkock har jag följt genom alla säsonger och det är också ett bra matlagningsprogram, men nu är snart fjärde säsongen slut och det har blivit lite hemvant och förutsägbart.

Kockarnas Kamp är också spännande och fartfyllt men där är det mest tekniska grenar eller vad man nu ska kalla det och kanske inte så mycket direkt matlagning. Det är väldigt roligt att se kockproffsen in action, de är ju otroligt skickliga, och man ”lär känna” en del nya personligheter som man inte känt till innan och det är alltid spännande. En och annan ny favorit dyker alltid upp.

Men i Köksmästarna pågår det matlagning av etablerade kockar och det är jättehärligt att titta på! Det ska bli roligt att följa dessa duktiga och ödmjuka kockar i vår och så är ju en av mina favoritkockar en av de tre i juryn och det gör inte saken sämre. Den jag syftar på är Paul Svensson och honom håller jag högt, mycket på grund av hans iver att låta grönsaker och rotfrukter komma i första hand i menytänket och för hans kunnande och vänlighet.

Han är matkreatör på Fotografiska Muséets restaurang i Stockholm och där var vi och åt en julmiddag kallad ”Sinnenas Jul” i december förra året och det kan du läsa mer om under rubrikerna högst uppe på denna sidan. Det var en oförglömlig upplevelse!

De andra två duktiga kockarna som tillhör domartrion är Karin Fransson och Johan Jureskog så det är idel smakkunnigt folk i TV-rutan i kanal 5 på torsdagar klockan 20- 21. Den timman flyger fort förbi men kul är det!

För några år sen köpte jag en grönsaksnyhet i affären. Den verkade spännande och god och jo då, spännande blev det på sitt sätt. Jag stekte den och tog en tugga, den var jättegod! Efter några tuggor till så tyckte jag att det smakade lite rökt och det var ju också en pikant smakbrytning. Men den där biten som jag tuggade på verkade dock lite seg, den ville liksom aldrig ta slut så jag spottade ut den och vad fick jag se…? EN FIMP! Det var inte trevligt nånstans! Snacka om att inte vilja äta mer den dagen.

Jag mailade till tillverkaren och berättade om fyndet jag gjort och de ville förstås ha det där föremålet skickat till sig för de ville väl se om jag verkligen talade sanning. Som plåster på såren så fick jag liten muta. Och då menar jag liten. Jag fick kuponger för 300 kronor på produkter från företaget och det tycker jag var väl snålt för den otrevliga händelsen. Jag skulle kanske kontaktat någon tidning i stället så de kunde braska ut nyheten men, orka. Nix, det fick vara.

På tal om plåster och om äckelpäckel i maten så måste jag då berätta detta som hände när jag gick på gymnasiet. Det var potatismos och korv den där dagen och det är ju alltid gott. Vi tog för oss av maten och högg in med god aptit. Det första som hände var att min kompis fick ett använt plåster på sin gaffel mitt i moset. Snacka om aptitdödare! Vi gick in till köket och visade vad vi funnit i maten och kokerskan blev förskräckt och utbrast ”- Åh, där är ju mitt plåster! Vilken tur att jag inte tappade nageln också för den är lös!”

Ja jisses, tänk att få en tappad nagel i munnen när man äter sin mat! USCH! Då är ju till och med en gammal fimp bättre får jag nog säga. 😉

Gårdagens skymning var amazing. En knallrosa rand av himlen mot det lila, lite hotfulla regnmolnet några timmar innan kulingen drog in över Västkusten. Bilden blev inte så himla bra alls, men ändå lite dramatisk med ruffiga hamndetaljer i förgrunden.

Efter att ha kollat in skymningen så drog vi till stallet för lite hästmys, hoppning och fika på läktaren. Jag fick den stora äran att skritta runt med vår sötnöt Bongo-Bus medan Sanna hoppade upp på nästa häst, den stilige Romeo. Denna stallbilden är lite mysig, tycker jag.